KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Romelanda, Bohuslän 1927

Skogsväsen

Berättare: Beata Pettersson (f. 1861)
Upptecknare: Hulda Hammarbäck

Transkriberad uppteckning

Om man gick vilse i skogen, skulle de vända på plagg avigt. Min syster var i skogen o plocka bär en gång o gick vilse. Hon var alldeles "ör" o visste inte, var hon var. Då vände hon västen o med detsamma blev hon klar o redig o hitta hem.

Socken Romelanda
Landskap Bohuslän
Härad Inlands Södre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Skogsväsen

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Romelanda, Bohuslän

Läkekonst

Farmor talte om, att när min man var liten, så var han så illa däran av engelska sjukan och kunde inte gå på tre år. Men så hade farmor en svägerska, som kunde litet av varje, ja, hon skulle väl nästan vara litet trollkunnig också. Hon kom då och skulle försöka bota pojken. Och då tog de hans skjorta, som han hade på sej, och lät den hänga ute i tre torsdagsnätter. Sedan brände de den och tog litet av ströet och la i gröten, så pojken skulle äta upp det. Men han grät och skrek och ville inte äta: "Usch, den usla gröten." Han kunde inte riktigt tala rent en gång då, men han mindes det så väl alltid, när de ville tvinga i honom den svarta, hemska gröten. Emellertid blev han bra efter det, hur det nu kom sig. / De hade också för sej därhemma, att om barna var dåliga och skrikiga, så skulle de kunna botas genom någon dålig människa. De skulle försöka få tag i en lapp av den människans kläder, bränna den och ge barnet att äta, så skulle det bli bra. Det gjorde de ganska allmänt hemma, sa farmor.

1938 Läs sägen →
Romelanda, Bohuslän

Födelse och dop

När jag fick mitt första barn var jag hemma hos mamma i Romelanda, och då var jag så för- skräckligt sjuk. Mamma visste inte vad hon skulle ta sej till med mej, men hon var så där barnslig och vidskeplig, så till slut gick hon och funderade ut något, som skulle hjälpa. Det var en gubbe hemma, som hette Björn, och han skulle ha skiljt orm och tossa åt, och sådana trodde de ju alltid kunde förlösa från plågor. Bara de tog ett tag om livet på en, så skulle det strax hjälpa. Den gubben gick mamma och hämtade. Men när jag fick se den lede gubben, så blev jag nästan ifrån mej och sa: "Det blir ingen- ting av det här. Jag vill ha det som jag har det. Om han rör mej, slår jag till honom." Och mamma blev arg hon med: "Du är så barnslig. Du vet la, att det / hjälper." Och hur det var, så fick väl gubben stuckit ner sin arm och tagit om mej, utan att jag märkte det. Men det hjälpte då inte mej ett dugg. Mamma envisades också med att vilja ha en sax i vaggan hos mitt barn, så det inte skulle bli förbytt. Jag tog upp saxen, och mamma stack ner den, men när jag kom och skulle byta på barnet och tog upp det, så låg saxen där igen.

1938 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //