Transkriberad uppteckning

Farmor talte om, att när min man var liten, så var han så illa däran av engelska sjukan och kunde inte gå på tre år. Men så hade farmor en svägerska, som kunde litet av varje, ja, hon skulle väl nästan vara litet trollkunnig också. Hon kom då och skulle försöka bota pojken. Och då tog de hans skjorta, som han hade på sej, och lät den hänga ute i tre torsdagsnätter. Sedan brände de den och tog litet av ströet och la i gröten, så pojken skulle äta upp det. Men han grät och skrek och ville inte äta: "Usch, den usla gröten." Han kunde inte riktigt tala rent en gång då, men han mindes det så väl alltid, när de ville tvinga i honom den svarta, hemska gröten. Emellertid blev han bra efter det, hur det nu kom sig. / De hade också för sej därhemma, att om barna var dåliga och skrikiga, så skulle de kunna botas genom någon dålig människa. De skulle försöka få tag i en lapp av den människans kläder, bränna den och ge barnet att äta, så skulle det bli bra. Det gjorde de ganska allmänt hemma, sa farmor.