Transkriberad uppteckning

När jag fick mitt första barn var jag hemma hos mamma i Romelanda, och då var jag så för- skräckligt sjuk. Mamma visste inte vad hon skulle ta sej till med mej, men hon var så där barnslig och vidskeplig, så till slut gick hon och funderade ut något, som skulle hjälpa. Det var en gubbe hemma, som hette Björn, och han skulle ha skiljt orm och tossa åt, och sådana trodde de ju alltid kunde förlösa från plågor. Bara de tog ett tag om livet på en, så skulle det strax hjälpa. Den gubben gick mamma och hämtade. Men när jag fick se den lede gubben, så blev jag nästan ifrån mej och sa: "Det blir ingen- ting av det här. Jag vill ha det som jag har det. Om han rör mej, slår jag till honom." Och mamma blev arg hon med: "Du är så barnslig. Du vet la, att det / hjälper." Och hur det var, så fick väl gubben stuckit ner sin arm och tagit om mej, utan att jag märkte det. Men det hjälpte då inte mej ett dugg. Mamma envisades också med att vilja ha en sax i vaggan hos mitt barn, så det inte skulle bli förbytt. Jag tog upp saxen, och mamma stack ner den, men när jag kom och skulle byta på barnet och tog upp det, så låg saxen där igen.