Transkriberad uppteckning

Skogsrå såg man ofta föritia här å Orust. Att tala till dem eller svara på deras frågor var farligt i all synnerhet fick man ej uppge sitt namn ty då fick skogsråa makt öfver dem och då hon kallade på dem var de tvungna att gå till henne om de också va mitt i natta. Det hjalp inte om de satt i vänners lag, va i arbete eller låg å sof. I skogen mellan Töllås och Söbben i Torps socken sågs ofta skogsråa. Framtill var hon skön att se men baktill som ett tomt baketråg. En gång var Lars Henriksson från Stora Bäcken på hemresa från Uddevalla marknad. Då det om kvällen blef för mörkt att segla lade de i land vid Furunäs brygga. Då Lars mötte ägaren till huset der sade han vi lade till här och tänkte få låna hus här men det får vi väl intet för ja ser i har främmande här. Nej sa mannen / de har vi intet, såg du någon? Ja sa Lars Der stod ett fint fruntimer på bryggan när vi kom je trodde i hade herrskap här. Jaså sade mannen va hu här no igen men du tala väl inte te henne? Nej de gole je inte. Ja de va di lycka eljest hade det ej gått dig väl. Å de va skogsråa som de sett på bryggan.