Transkriberad uppteckning

De gick tillsammans och klyfta och bråka lin. Det kallades att göra byte. Jag var med om det i min ungdom. Men nu sås här inget lin. Klippegille hade de och, kom tillsammans några stycken och klippte fåren. Det var höst och vår. Sådana som inte hade något vidare att göra hemme spann - tröskade åt andra. Hurupass de skulle ha på tunnan, minns jag inte. Nej, de gick inte härifrån till andra trakter och tröskade. Karlar band strumpor förr. En morbror till mej band många par strumpor och vantar av ofärgat, vit ull eller färgad i svart eller brunt eller rött till mina släktingar. Känner inte till benämningen löftesten. Men det låg en rätt stor, rund sten på vår tomt, där vi bodde här i Duveslätt före laga skiftet; då vi flyttade hit. Den hade min far kört hem en gång / på tånggödsellasset. Exerepåga (beväringarna) var alltid inkvarte- rade till vårat, när de skulle till Halmstad (Skedala hed), och de brukade hållas med den stenen och försöka lyfta den.