KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Sundals-Ryrs, Dalsland 1949

Kyrkogrim

Berättare: K. D. Johansson (f. 1867)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

59/60 I mitt minne har det inte varit talat om, att djur har begravts där kyrkan skulle byggas. Nej, sådant har jag inte hört.

Socken Sundals-Ryrs
Landskap Dalsland
Härad Sundals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Kyrkogrim

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Sundals-Ryrs, Dalsland

(Giftermål och bröllopsseder) Frieri och bröllop

Bruket att gå fästemö och kornfästning förekom i S.-Ryr för 20 år sedan. En "lin- ###" gavs alltid till fruntimret. Karlen bar säd. Ställde säcken när den var full och tog en tom i stället. Körde därefter efter alltsammans. En visa om bröllopet i Hjärtsäter (Högsäter), då Gabriel och Adeli gifte sig dik- tades av Jansson, "far till montörn som dog på sanatoriet nu" Bröllopet pågick i 3 dagar. "Brudgummen stod dät så blek och förskräckt och befallde sin dräng Johannes Elg (for till Norge på äldre dar) spänna före sin travare Max," hette det, då Aron i Gulland rövat bort bruden. Hon stod och "titta i ett hôl" som hon själv sade. Många voro ute och letade efter henne. På återvägen körde man över en gärdsgård i snön. En stör trängde in i hästens buk, bröts av inuti, men det märktes ej utanpå. Hästen blev dålig, och, som poeten sade: "På tredje dagen var det bäst att puken blev brudgummens gäst, för att ta skinnet av brudgummens häst." Bröllopet stod (som synes) i tre dagar. Visan om det hade många vers. Från ett annat bröllop i S.-Ryr berättas att någon låg i ett dike vid bröllopsgården och sköt ett skott, varvid hästarna, efter vilka brudparet åkte, tog ett hopp över en brädhög. Efteråt kunde man se brudgummen och en annan person sitta grensle på ladugårdstaket och skrapa grötgrytan. (d.s. förekom ock i Grinstad.)

1938 Läs sägen →
Sundals-Ryrs, Dalsland

Bjäran

Om pukharen eller trollharen hörde jag talas. Det var, när korna inte gav ned mjölken, så fick pukha- ren skulden. Det skulle gå så till, när de gjorde den haren, att sju garnändar sattes ihop, så skulle det vara sölv från en väv. Allt detta skulle vara stulet. Så skulle det vara träspetor. Det var en mörkrets gärning, så det skulle göras på tre tors- dagskvällar. När allt var i ordning, så kom den onde och satte liv i haren. De hade den nyttan av haren, att han bar hem mjölk. Han gjorde sig osynlig och gick in i fähusen och tog all mjölken med sig från korna. Korna mjölkade inte annat än blodtrasor, när pukharen hade mjöl- kat dem. Om de kunde få reda på avföring efter honom / och piska den och bränna den sedan, så skulle de inte få ont av honom sedan. Jag hörde inte talas om att någon hade haft tur att skjuta en sådan. Det fanns inte skott som bet på dem. Det var det samma som att skjuta på den onde själv. Om inte käringarna fick den färgen på smöret, som de var van, så fick det heta trollsmör. Om en skar i smöret med en kniv, och det blev rött i smö- ret så var det puksmör.

1949 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //