Transkriberad uppteckning

Att slumpen, som de "gamla" sade, kan spela en viss roll, be- visar bland annat följande berättelse. En stöld hade begåtts i en handelsbod. Ganska mycket av matvarorna var stulet, men trots ivriga efterforskningar m. m., kunde man ej få någon av de s. k. Storehamns tjuvar att erkänna stölden, ej heller kunde man få någon spaning på var tjuvgodset var gömt. Men ödet ville att en stor del av det stulna skulle till- rättaskaffas. I ett ärligt hem i den s. k. Storehamn, skulle en liten pojke vara ensam hemma och hava tillsyn till hemmet. Bland andra göromål skulle han vakta en höna med en kull kycklingar. För att bättre kunna skö- ta denna uppgift, länkade han med ett snöre tillsammans kycklingarna och band sedan fast andra ändan av snöret vid hönan. Men, o fasa! Det dröjde inte länge förr än räven kom och tog hönan, och givetvis följde kycklingarna med, då de voro sammanlänkade med hönan. / Nu blev pojken rädd att han skulle få kraftig avbasning när föräldrarna kommo hem, för att han så illa skött sitt väktarkall. "Bättre fly än illa fäkta", tänkte pojken och gav sig bort från hemmet. På kvällen tog han sin tillflykt till Gunneröds kvarn och i sädeskupan lade han sig att sova. Men frampå natten vaknade han vid att folk kom och rumsterade värre under kvarnen. Det var tjuvarna, som hade gömt det stulna varulagret under kvarnen och nu kommo för att proviantera. Så fort möjligt sprang pojken hem och berättade om sin upptäckt. I detta fall kunde det gamla ordspråket besannas: "Slutet gott, allting gott." Pojken slapp givetvis bestraffning. Pojken, var namn var August Vesterberg, blev klockare i Mor- landa, samt var under tiden omkring 1860 - 1890 mycket anlitad som läkare på västra Orust.