Transkriberad uppteckning

I medio av förra århundradet skall följande ha inträffat på en större gård på mellersta Orust. Vid den tiden, då sädene närmade sig mognad, kom en stor, svart hund, som ideligen vältrade sig uti sädesfälten. Ägaren av gården, som var i medelåldern, var god skytt och avsköt flera skott, utan att kunna träffa hunden, som fortsatte med sin skadegörelse. Bonden blev lärd av en s. k. klok gubbe, att om han kunde skaffa en silverknapp, som gått i arv i flera släktled, och använda knap- pen som kula i geväret, så kunde han nog döda hunden. Gårdsägaren hade släkt på fastlandet, som ägde silverknap- par, som voro släktarv. Han reste åstad och erhöll en sådan knapp, varmed han laddade bössan och sköt hunden, som blev liggande uti sädesfältet till solnedgången, då hundkroppen som en dimma försvann. / Men bonden insjuknade omedelbart och innan tredje dagens afton efter han skjutit hunden, var han död. Folket uti trakten trodde, att bonden hade begått något grövre brott och att det var den onde själv, som iklätt sig hundskepnad för att bestraffa någon dold förbrytelse.