Transkriberad uppteckning

I medio av förra århundradet var det mycken avsättning med mossa. Markägarna på västra Orust plockade mycket mossa och sålde till särskilda uppköpare. Givetvis funnos många andra än markägarna, som av snålhet eller fattigdom försökte förvärva sig några slantar genom att stjäla mossa på andra ägor. Bönderna sökte så gott sig göra lät passa på sina ägor. Sålunda berättas det ifrån Hermanö, att en bonde som hette Tol en dag beväpnade sig med en bössa, laddad med grovt salt, och begav sig ut för att bevaka sina ägor. Han påträffade därvid en mycket storväxt kvin- na, som stal mossa på hans marker. Bonden sade åt kvinnan, att hon skulle upphöra med stölden av mossan. Kvinnan ville ej lyda tillsägelsen, utan blev ond och använde grova ord emot bonden. Denne upprepade sin uppmaning att kvinnan skulle upphöra med sin tjuvnad, annars skulle han skjuta hen- ne. Gumman vände då emot bonden en ganska bred akterspegel, lyfte upp kjolarna över ryggslutet samt röt åt bonden: "Skjut du mig i ändan om du / vågar!" Bonden avsköt skottet och träffade gumman i baken. Saltkornen trängde ganska djupt in i köttet och förvållade en stor smärta. Det belv sedan rättegång, men bonden blev ej skyldig gumman något skadestånd.