Transkriberad uppteckning

Till Lerdala gick en gång en ung änka från Sparre- säter med blommor till sin mans grav, som nyss hade dött. När hon satt blommorna och gick hemmåt, vände hon sig om i kyrkoporten och hon såg då hur en syrenklase hade fått formen av en hand, som vinkade till henne, och en annan klase hade fått formen av hennes mans huvud, som nickade och log mot henne. Hon gick mot graven, men ju mindre blev handen och huvudet för att när hon kom fram vara alldeles borta, men hon hör- de hur det rasslade under kullen. Strax efter kunde hon tydligt höra sin mans stämma sjunga sin älsk- lingspsalm "Jag går mot döden vart jag går......." hon stämde in i sången och då började syrenklasarna åter vinka. / Det var en bondhustru som dog och bonden ställde inte om att hon blev svept ordentligt eller tvättad. Strax efteråt gifte han om sig och när den nya hustrun vän- tade sitt första barn, kom den döda hustrun till henne och sade: "Ja, ja kom i grava otvättad och osvept, nästa månad ligger du också där, jag undrar om du skall få en ren särk på dig". Hon dog i barnsäng, men sen var de noga med i Vättlösa att svepa folk som dog. Patron Ekeblad hade för sed, att när något inte pas- sade honom, så slog han med en käpp i väggen. När han dog blev det auktion, och för var gång de ro- pade ut något som han varit rädd om, så hörde de hur hans käpp klatschade i väggen, och en gång, det var när de ropade ut värjan, ropade det från vinden med Ekeblads röst "Sälj inte värjan, det är ärvdagods"