Transkriberad uppteckning

Genom mitt fädernehems ägor, förbi Pers- torpsskogen och in i Lagan på södra sidan rinner en å, Hulta å. Vid denna å har man hört underliga ljud, ja, t.o.m. vid vis- sa tillfällen sett varelser, som man ej vet, vad de varit för väsen. Vid "Gamla kvarn", som senare ombil- dats till brädsåg, nära mitt hem, hörde en natt ett äldre par ett skrik från Timmers- hults hallar (höga, branta klippstup med ån emellan, och där verkar spökligt). De kunde aldrig få reda på, varifrån skriket kom utan satte det i samband med någonting mystiskt. Nedanför vattenfallet vid den nämnde / sågen blev en gång en yngre kvinna så vilse, att hon ej visste varken ut eller in. Hon gick och gick och kom så åter till ut- gångspunkten, som hon då ej kände igen. För att hjälpa och trösta gick så en äldre "klok" gumma med henne. Komna till bron vid sågen sade den gamla: "Gack du nu i Guds namn!" Och med detsamma lågo väderstreken alldeles klara för den yngre kvinnan. Men de sågo en liten "varelse", vit till färgen, närmast lik ett kid, springa utmed ån. Detta är berättat för mig av den kvin- nan, som gick vilse, född 1847, och som lever ännu, sål. 91 år gammal. Från denna plats vid vattenfallet och bron har man vid andra tillfällen hört "klunkningar" (knäppar) som på fiol. / Hur man lärde sig spela av Näcken. Alltså, nedanför förutnämnda vatten- fall vid bron, där en gammal ek växte, torde Näcken med största säkerhet ha hållit till. De gamla sade, att ville man av Näc- ken lära spela fiol, skulle man bara gå till en plats, där han på ett eller annat sätt uppenbarat, att han höll till, och en kväll där lägga sin fiol samt en penning hur ringa som helst, t. ex. "en grön halvannanpeng". Man fick intet för intet då som nu. Morgonen därpå låg på platsen två alldeles lika fioler. Den ena var Näckens. Nu gällde det att taga sin egen, och kun- de man det, så kunde man också spela utmärkt med detsamma och utan öv- ningar, ja, t.o.m. älvastycket. Men tog / man Näckens fiol, så gick det för den tilltänkte spelmannen olyckligt, huru vet jag ej säkert. Troligen tog Näcken honom. Men något sådant exempel har jag ej. Älvastycket: Det var farligt för en spelman att börja på älvastycket, ty han löpte risk för att icke kunna sluta upp med sitt spel. Det var den ena risken. Den andra var, att allt började dansa efter musiken, inte endast yngre utan även äldre människor, och inte bara människor utan även möbler och allt, som icke var golv- eller väggfast, dansade. Sist tog väl Näcken de dansande och spelmannen till sig i / böljorna, om ej räddning innan dess kom. Men lyckligtvis kunde man på olika sätt finna räddning i en sådan farlig situation. Här ett exempel, berättat i min hembygd (Ysby socken). En spelman hade på ett kalas varit nog oförsiktig att börja på älvastycket. En kvinna, tillhörande huset, hade varit ute hos kreaturen och givit dem foder. När hon kom in igen, ser hon till sin förfä- ran, att alla dansade, t.o.m. hennes gamla värdfolk, och de hôlla på att "giva upp", så ansträngda som de äro. Men hon ser också, att bakom spelmannen står Näcken själv, och det är han, som för stråken. / Orsaken till att hon ser mer än andra, ligger däri, att ett "lyckeblad" (fyr- väppling) råkat fastna vid hennes klä- der och följa med in. Hon rusar oförtövat – således innan hon själv gripits av förtroll- ningen och själv börjat dansa – fram till spelmannen och rycker fiolen från honom - - - - och allt lugnar sig åter. Det var hög tid. I andra liknande historier har den räd- dande sett situationen genom ett nyckelhål sprungit fram och avskurit strängarna på spemannens fiol med ett enda snitt. Jag har också hört, att, kunde spel- / mannen även spela älvastycket bakvänt, d.v.s. från slutet och mot dess början, så hade Näcken ingen makt över spelmannen och spelet. Men detta var naturligtvis mycket svårt att ut- föra. (Detta senare upptecknat efter Nils Lind- holm, Skogaby, Laholms landsförsamling, född 1863.) Ett annat medel mot älvastycket. Spelmannen skulle taga blod ur ena lill- fingret en torsdag och stryka det under greppbrädet på fiolens resonans- botten. Det hjälpte. (Upptecknat efter hr Gustav Olsson, Sävsjö- holm, Östra Smål. Födelseår obekant.)