KORPSKRIFTEN

...
Meny

Slåtter och skörd

Berättare: Sven Nilsson (f. 1859)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Strån vet jag inte att en skulle lämna kvar. En skulle försöka att jaga och ta haren i de sista stråna som skuros. Det var roligt, när en kom inemot det sista. Då skar en i kapp, om en var flera. Var inte vidare at ha den sista skåren. Värst för dem som tog upp, fick han en liten nek, så blev det litet nästa år. Det sista lasset skulle vara stort, för då fick en mycket nästa år. Jag mins, att gamla lade en ring av sten under de första nekerna. Inuti ringen la- des ett kors /figur/. Dessa stenar fick en inte bära med bara händerna. En skulle ha van- tar på händerna. / Det var för att inte en skulle få ont av råt- torna. Brukade ha "slôttkalas" om kvällarna. Började att slå på kvällen, när daggen började falla. Se'n höll de på till framåt tolvtiden. När de kom in, så blev di bjudna på mat och kaffe. Korv, kött, fläsk, ägg, potatis, smör och bröd. Brännvin skulle en ha också. Vid tröskningen hade en slaga eller präjel. Den dagen en slutade, skulle det vara gröt och brännvin till kvällen. Tröskningen skulle vara slut till jul.

Socken Skillingmarks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Slåtter och skörd

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR