KORPSKRIFTEN

...
Meny

Naturfenomen

Berättare: Johan Jonsson (f. 1861)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Det är så svarta moln, vi få säkert tor- dön", bruka di säga. Men jag mins de gamle sa "tola" också. Det skramla och braka, när Tor for med vagnen. Det mins jag vi var räd- da för som barn. "Åskvigger el. åskekiler" var detsamma. Di bor- ra sig ned i jorden. Men till sist så åt di sig upp till ytan. Det var Tors vigger. Om en hade sådan förvarad så skulle det inte vara farligt för åskvarme. En var rädd för sådan plats där en visste att åskan hade slagit ned, för han sökte vissa platser. Han slog efter trollen. Han ville gärna hålla sig till bergen och vattendragen. Norrsken flamma upp och ned på himmel. / Det betydde att en skulle få ombyte på väder. Ju starkare det var ju större oväder skulle en få. Det var sillstimmen i havet som sken. Det var när det börja på att bli varmt på våren, så blev det som om luften skul- le bli full av glittertrådar. Detta kallades "våroxen". Vet inte annat än att det var värmen som "dallra". "Regnbogen" gick upp när det skulle sluta att regna. En fick fint väder efter.

Socken Skillingmarks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Naturfenomen

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR