Transkriberad uppteckning

Julgrisen slaktades i lusseveckan. Kommer inte ihåg någon bestämd dag. En skulle ha att smaka på till lusse. "Du skall inte dö för hat utan till mat", sade en till djuret, innan det slaktades. Di gamle ville kasta en pinne i båset för att inte båset skulle vara tomt. Slaktkniven var det noga med. Den fick inte bäras synlig. Det kunde komma trolldom på den så att den blev skämd. Då bet han inte som han skulle. Hade en trasa eller ett papper om den. Bäst om tånglingen gick ut genom skaf- tet och var nitad över skaftet. En ville inte att någon främmande eller nå- gon utom slaktlaget skulle stå och titta på. / Djuret hade ont för att dö. En skulle slakta svin, när det var nymåne, för då blev fläsket drygt, påstod di. I nedan ville det inte bli något kvar i pannan, när en stekte det. Det som var kvar på slaktplatsen sopades i en hög och brändes upp eller bar en del åt sko- gen. På hjärtat satt "vilöra". Di fick en inte använda till mat. Var inte bra om kvinnfolk fick dem i sig.