Karlsborgs, Västergötland
Läkekonst
De, som skulle bota för tandvärk
klöv bort en sticka i ett träd, o sen
skulle den, som hade ont, pilla sig i
tanden med den. Därefter skulle den
sättas tillbaka in i trädet, så att den
inte kom bort.
En person här hade "onda
bettet," värk i handen. En annan lärde
honom då, att han skulle göra sina
behov o ta av det i en trasa o vira
om detta stadigt omkring det onda. Han
gjorde detta och han kände ingen värk
alls på natten sedan.
En gammal gubbe under
Perstorp här (Undenäs sn.) botade benbrott
/
hur illa det än var. En fabrikör
Klingberg här vid Karlsborg cyklade om-
kull och slog höften i en sten. Han
var i Mariestad och Skövde, men ingen
läkare kunde bota honom. Då sa någon
till honom: "Ge däj å te Perstorpagubben!"
Han gjorde detta o fick tala om hur det
var. "Ta å däj!" sa gubben. Sen
strök han med handen tre gånger
över det onda stället, o Klingberg sa'
sedan, att det kändes som värsta elek-
tricitet. "Det här kan ingen bota," sa gubben,
"du har skadat själva benet, men så
mycket kan jag göra, att du bara behöver
ha en käpp hädanefter i stället för två."
Och så strök han över en gång till, och
det blev så sedan. - Perstorpabgubben
hette Lundberg.
Det var en vid järnvägen
i Stenstorp, som körde av sig benet
/
strax nedanför knäet. Han fick ett träben,
men det värkte så i stumpen. Då visa
man honom till Kungsbacka-Lena.
Han for ner till henne på natten o
knackade på där på morron. När
han knackade andra gången, såg han
en svart kar komma ut o genast för-
svinna, men Lena kom ej o öppnade.
Men då gick han en annan väg o
då öppna hon, så att han kom in
o fick ta av sig benet. "Jaså," sa hon
bara, så tog hon en sked salva o strök på,
sen kom hon med en burk. "Det jag stru-
kit på får vara till i morron bitti,"
sa hon, "då stryker du på igen o hål-
ler på sedan. Det skall bli lika tjockt
skinn där som under den friska foten."
Och det blev det också, han hade ej
ont sedan.
"Älvabläster" har jag hört
/
talas om, men jag vet ej hur det botades.
"Gastakrammade" var alla, som
fått något ont när de var ute i
skogen och knappast kunde gå hem
sedan.
Om de högg sig i skogen,
smälte de beck och talg tillsamman
o la' på.
För gulsot har jag hört, att
de tog in gult silke.
En banvakt här på linjen,
han bodde i Fagersanna, hade så mycket
bölder. Så for han till en klok gubbe
vid Huskvarna, och denne smorde
på något, så att bölderna gick bort
sedan.
Det var ett par spjuvrar,
som skulle pröva den gubben i
Huskvarna. En av dem sa' till den
andre, att han skulle ta hans skjorta
/
o gå dit o säga att han var sjuk.
Gubben titta på den o sa: "Säj åt ho-
nom, att om han vill ha sin skjorta,
så får han hämta den själv, han har
alls inga plågor."
Man kunde också skrapa
av kritade murar o blanda till en
deg av detta o stryka på bölder. Det
har jag hört här.