Transkriberad uppteckning

De, som skulle bota för tandvärk klöv bort en sticka i ett träd, o sen skulle den, som hade ont, pilla sig i tanden med den. Därefter skulle den sättas tillbaka in i trädet, så att den inte kom bort. En person här hade "onda bettet," värk i handen. En annan lärde honom då, att han skulle göra sina behov o ta av det i en trasa o vira om detta stadigt omkring det onda. Han gjorde detta och han kände ingen värk alls på natten sedan. En gammal gubbe under Perstorp här (Undenäs sn.) botade benbrott / hur illa det än var. En fabrikör Klingberg här vid Karlsborg cyklade om- kull och slog höften i en sten. Han var i Mariestad och Skövde, men ingen läkare kunde bota honom. Då sa någon till honom: "Ge däj å te Perstorpagubben!" Han gjorde detta o fick tala om hur det var. "Ta å däj!" sa gubben. Sen strök han med handen tre gånger över det onda stället, o Klingberg sa' sedan, att det kändes som värsta elek- tricitet. "Det här kan ingen bota," sa gubben, "du har skadat själva benet, men så mycket kan jag göra, att du bara behöver ha en käpp hädanefter i stället för två." Och så strök han över en gång till, och det blev så sedan. - Perstorpabgubben hette Lundberg. Det var en vid järnvägen i Stenstorp, som körde av sig benet / strax nedanför knäet. Han fick ett träben, men det värkte så i stumpen. Då visa man honom till Kungsbacka-Lena. Han for ner till henne på natten o knackade på där på morron. När han knackade andra gången, såg han en svart kar komma ut o genast för- svinna, men Lena kom ej o öppnade. Men då gick han en annan väg o då öppna hon, så att han kom in o fick ta av sig benet. "Jaså," sa hon bara, så tog hon en sked salva o strök på, sen kom hon med en burk. "Det jag stru- kit på får vara till i morron bitti," sa hon, "då stryker du på igen o hål- ler på sedan. Det skall bli lika tjockt skinn där som under den friska foten." Och det blev det också, han hade ej ont sedan. "Älvabläster" har jag hört / talas om, men jag vet ej hur det botades. "Gastakrammade" var alla, som fått något ont när de var ute i skogen och knappast kunde gå hem sedan. Om de högg sig i skogen, smälte de beck och talg tillsamman o la' på. För gulsot har jag hört, att de tog in gult silke. En banvakt här på linjen, han bodde i Fagersanna, hade så mycket bölder. Så for han till en klok gubbe vid Huskvarna, och denne smorde på något, så att bölderna gick bort sedan. Det var ett par spjuvrar, som skulle pröva den gubben i Huskvarna. En av dem sa' till den andre, att han skulle ta hans skjorta / o gå dit o säga att han var sjuk. Gubben titta på den o sa: "Säj åt ho- nom, att om han vill ha sin skjorta, så får han hämta den själv, han har alls inga plågor." Man kunde också skrapa av kritade murar o blanda till en deg av detta o stryka på bölder. Det har jag hört här.