Transkriberad uppteckning

Staffansriare var förr. De hade klätt ut sej till knektar. Hade hattar med en stor duk av silke med floss på och granna band på rockarna och hästarna hade flätade rumper med sto- ra, breda silkeband i. De var nog tio stycken. När de kom fram till ett ställe, sjung de: Staffan han hälsar god morgon, så rider han fram uti sorgen. Hästen han heter Abelgrå, Abelgrå, den ska Staffan rida på allt för den ljusa stjärnan. Kom, gossar, låtom oss lustiga vara, en gång jul om året bara. Anna, ja Anna, / hon tappar väl ölet i kannan, alltför den ljusa stjärnan, te nästa år vi kommer igen, så står det en vagga vid Annas säng. Annandagens morgon kom pojkar och skulle möka i fähusen. De gjorde fint somligstädes och sprang sin väg; men sen skulle de ha ett litet kalas, môkebollen. Folk gick upp tillia den morron för att få môga själva. - En del pojkar gjorde ofog och skälm- stycken, gav hönsen halm o.s.v.