Transkriberad uppteckning

Det var alltid en karl, som skulle leda till tjurn med en ko; det var inte passligt att ett fruntimmer gjorde det. När tjuren hade gått av kon, skulle karlen ta tag i ryggen på kon och kramma, så skulle hon ta sej. När hon hade kalvat, skulle man torka spenarna avigt med en trase för att inte något troll skulle skada kon. I hyttan skulle de en stor spik liggande, när de mjöl- kade kon förste gången. När de gav kon förste gången efter att hon kalvat, stoppade de först i henne en deg med olsten i för att hon fortare skulle bli ren och släppa till mjölken. De gav kalven mjölk efter hans mor. Våra kor hette Spätta, Rygga, Gerla (hade små strimmor på sidan), Rölla, Grimma, Hjälma, Åsa, Lisa, Britta. De hade / aldrig svarta kor förr, bara röda. De ville inte ha svarta eller vita hästar. De vite smutsade ner sej så illa. När de klippt får, lämnade de en tofs mella benen "till att värma klöra i", en tofs på huvudet och en på rumpen. I oktober och sist i april skulle de klippas. Löa fick de i ap- ril, ulla i oktober. Till strumpor skulle vara ull. Till un- derliv tog de löa, för den löt töja sej så bra. Fåret skulle ha lite ull att tugga på, och de sa: "Kom igen te ett års, mä son och dotter ve låret." Röda band om halsen med en liten vippa av samme sorten band de på lammen som skydd för räven. Vallpojk hade de för denne byn förr. Han samlade alla fåren i hela Åsby och körde dem åt Buared till, då var här ingen skog, bara ljung och ene, de svedde av ljunget, så växte där gräs. Vår vallpojk var från Grimmared och hette Karl Anders- son . Nästan de flesta vallpojkar här i trakten var från Mark. Han gick hela sommaren och hade ett tullehorn, som han tulla ihop fåren med; det var tre hål i det. Fåren lydde och gick / i takt efter vallpojken. Klockan fem om morron gick han ut med dem. Han hade en hund med sej hemifrån sitt hem. Han fick några ören om dan och fick mat och härbärge en tid på vart stäl- le i byn. Om jul kom han hit och fick en kaka bröd och lite annat på varje ställe. Han var här i flere år från det han var 8 eller 9 år och tills han skulle läsa för prästen. När han gick ut med fåren, hade han mat med sej i en på- se. Fåren hade olika klipp i örona, så att varje ägare kunde känna sina.