Transkriberad uppteckning

De skulle lämna några strån på åkern, eljest blev det inte något året efter. Ta haren okänt begrepp. Sista neken skulle vara så tjock, att den kunde stå upp för sej ajälv på åkern; den fick inte trävsattas. Den skulle vara stöddig. Minns inte vad sedan gjorde med den. Då säden kastades in, stod lokatten på lon och lämnade nekarna till stabbakråka, som sedan kastade dem till "den som ladda´". (Har ej hört benämningar som gullkråka och nekakråka.) När de tröskade, kunde en lägga prägeln över nacken på den andre och dra till rätt hårt och säga: "Vill du känna på lokatten?" Det gjorde ont, så han skrek. (Har ej hört uttrycket "sjunga lovisan".) De brukade lägga en flaska med brännvin under den förste ne- ken; den kallades tröskekanne, och de fick supa ur henne, när de tröskat färdigt. / Prägeln bestod av handval, kôrra, slagval och prälspigen, som är en stor långspik, som slår genom kôrra. Kôrran gjordes för det mesta av hud, som tagits på huvudet av en ko. De skulle ha trösket upp till jul, om det var möjligt. Det kom tröskare hit från Mark och fick sex skilling om dagen och maten. En bonde i Bjurum hade en fattig tröskare från Mark, som skulle ha sex shilling om dan, men när han var färdig, kom de med några gamla paltar (kläder) och ville ge honom i stället för pengar, för de kunde inte betala så mycket i pengar. Då började gubben att gråta, och då fick han sina pengar.