Transkriberad uppteckning

När våroxen glimmade, skulle de börja arbeta på jorden. När enebusken blommade i rök. När den sortens enebuskar, som har långa gaddar, rök, då skulle de så havren, och när den med de korta gaddarna rök, skulle de så kornet. Åkrar kunde bli förhäxade; trolla har makt te dåj (dem). De gömde bröd och öl från julen och åt och drack på långfredagen; då skulle kreaturen också ha av det. Säaskäppa var flätad av halm. Påsen eller säcken med utsädet fick de inte sätta på en ren, utan den skulle stå på åkern i mullen, annars blev det ingen säd. Man skulle läsa en bön, innan man började så, och en annan, när man sått färdigt. De plöjde med en stor gammal åsplog och hade två, tre par häs- tar för. Då skulle en karl gå ijämte med en spade och vända / plogtorvan irätte. Han kallades fläskakärn. Det var när agerfall skulle upp ett sådant kalas. Likadant när gödseln kördes ut och när de gick i môsen och klappade. De gjorde baltongar och la´ i gödseln - fruntimmerna stod i dynge- stan och lassade på åt karlarna, och de kunde smyga in en balt- onge i lasset - det skulle betyda, att karln skulle få en oäkting. Det allra sista i dyngestan skulle inte tas. De fick inte lov att skyffla gödselbrunnen ren. Det lades ihop till en liten hög av det sista, helle finge de aldrig nån gå sen. Obesådd fläck i en åker kallades för lönfjärje. Var det en stor lönfjärje, skulle någon av de äldre i gården dö. Hade det blivit en lönfjärje, skulle allt folket dit och titta på den. Gick man till grannens åker och sopade stenar där, fick han ingen säd det året.