Transkriberad uppteckning

Jag tror inte jag nånsin har hört talas om nå- gon här i Kinnared, som har kunnat "damma blo". Men själva saken är känd även här. En gubbe i Dratorgs (grann- socken i Smål.) var alldeles säker i konsten, så fort han fick bud om olyckan. Matleda ###. Den botades genom att ge den sjuke in en levande lus, vanligen i sirap. Gulsol, gulasjuka. Botemedel var gul svane, som skra- pats från en "molvägg", och som den sjuke skulle ha i sig, fast det inte var lätt att ta in. Utsot. Den sjukan har många namn. Vanligast är ränneskita. Vill man vara lite finare i munnen så säger man kanske "gå nattvakt". Onda bettet ###. Det var en förskräckelig värk i ens / finger. Den varade i flera veckor och var så svår, att ben- bitar värkte ut ur fingrarna. Sjukdomen orsakades av en liten svart mask med gult huvud, som lever i vatten, och som borrade sig in under nageln, då man tvätt- ade eller eljest arbetade i vatten. Älvablåst. Det var ett utslag, som kunde vara rätt så obehagligt. Man trodde, att det var älvorna, som orsa- kade det. Det botades med att röka den sjuke med älvanäver. Jo, det är slags svamp (lav), som växer på bukstammar och även kallas bokelonger (boklungor). Det växer inte på något annat trädslag än bok. Vessleblåst. Det var en allvarsam sjukdom. Den fick man, om man kom i vägen för en vessla och reta- de eller skrämde den. Då blåste hon till eller emot en, och då blev en sjuk. Det enda botemedlet var att låta röka sig med vessleskinn. En liten bit sådant lades på glöd, och den sjuke fick andas in av röken. Gastakram botades genom att röka den sjuke med svavelstickor.