Transkriberad uppteckning

Ett skepp hade förlist utanför Balgö. Traktens folk hade med upptänd eld lockat båten för nära land. Då folket rodde ut till vraket mötte de personer som simmande försökte komma i land då dessa för- sökte komma upp i båten höggo de som voro i båten händerna av dem. Alla av besättningen drunknade och efter som de flöt i land grävdes de ner vid stranden. Folket som deltagit i detta brott bla sedan för långa tider avoade av de döda. Mitt i natten kunde dynornaa bli ryckta av de sovande o.s.w. Det var isynerhet på ett ställe Markuses på Balgö som de ofredades därav mer än hos de andra och spökandet tycktes alldrig vilja upphöra, någon från / det stället hade rövat en av de ilandflutna sjömännen som hade så mycket penningar och värdesaket på sig "att han skulle varit begravd i kristen jord." Lång tid efter vraket plundrats kallades folket till Markuses, en klok man Emanuel i Berg till stället för att denne skulle försöka utröna vad som skulle göras för att få spökandet att upphöra. Fram på natten kom spöket som vanligt, Emanuel sade då: "Varför lemnar du ej detta stället ?" Spöket svarade: "Tag hit mina strumpor och strumpe- filer !" När spöket lemnade huset följde Emaanuel efter och när de kommit till ett röse försvann vålnaden där. Emanuel satte sin käpp i marken intill stenröset för att utmärka platsen. När de sedan plockade igenom stenröset fanns där en hel del människoben. Dessa blevo hopsamlade och begravdes på kyrkogården i Lindberga. Varefter spökandet upphörde till Markuses på Bolgö.