Transkriberad uppteckning

"Skårgäll" (skördegille) var allmänt brukligt till för cirka 40 år sedan, alla medlemmar i huset fick en hel "skårgås" en kaka av siktat rågmjöl med sand- ost på. I somliga hemman bjöds och alla grannarna till skårgillet, dessa fingo då, en "fjerndel" av en skårgås samt en sup å maltdricka, på senare tiden kaffe. Vid Mickelsmässa borde skörden vara inne derefter var farligt för snö. I soknarna Köla Jernskog och Skillingmark uttalades "Mickelsmess" så här: Meckjersmäss, Metjersmess å Meckersmess. Vid Mickelsmessatiden förekom också de flesta skörde fästena, och när det började lida utpå eftersommaren, så räknade gamla ofta efter, hur långt det var till Mickelsmäss. a Skördegröt (skårgällgröt) var det alltid vid skördegillena. / Tre kärvar bands ihop om hösten och gömdes till Julafton av dessa togs en till fågelnek, de andra två deltes mellan kreaturen om Julkvällen. Fjortonde Agusti ansågs som första dag för höstsädens utsåning, alldrig så i nordanväder, det var farligt att gå över fårorna ty då dog den som sådde, eller också någon annan inom familjen inom ett år. Om någon lyckades få fatt i ett korn, som en duva havt i krävan, så fick den person så god lycka med skörden, att han blev rik. Träplogen skulle smörjas med talg av ljus, som stöpts till Jul. Troligen var det bäst om det var av de ljusstumpar som blev kvar av dem som de havt för att lysa sig i kyrkan med om Julmorogonen. Det skulle sitta några - tre eller fyra äpplen kvar på aplarna, så troddes på gott frukt- skörd nästa år. Det sista potatisståndet togs ej heller upp, det skulle åkertomten ha / En som hette Anders Torsson i Påterud Jernskog sade till dem som togo "åpptaka" (upptagen) efter varje lass under slåtten att något skulle ligga kvar efter vid det sista lasset som togs på året (det sista hölasset som inkördes. Efter 88åriga Nils Sandberg, Jernskog. Femte veckan efter midsommar var det bestämt att slåttanna börjades på ett gammalt bondställe uppe mot norska gränsen (Skillingmark) Efter den första anna kom "hackeslåtta" som kunde vara till långt ut på hösten. "Det var så kallt ibland om morgonen att man strök isen av liarna så den föll som snö ned på backen"- Vid sådan efterslått hjälptes de åt gjörde arbetbyte. Det var ibland mycket roligt i sådana slåtterlag, då mat och bränvin medfördes i näverkontar, ut i skogsängar rabbar å myrer. Om nätterna låg slåttefolket i små lador som uppsatts här å där att förvara hö i, tills det kördes hem på skidkälkar på vintern. - ( Efter Olov Norder 76 år gammal.