Transkriberad uppteckning

Slaktas skulle det allti på nymånar, köttet ansågs- - i Östervallskog och Skillingmark ej vara fullt bra förr än det blev närmare ett år gammalt, ej not "fast" förr. Somliga tordes eller ville ej förtära något av bloden, det troddes att själen var i blodet, andra drucko dock blod. Om en häst blev ormbiten så togs en aspvidja och vreds avigt och sattes om halsen på den häst som blivit biten av orm. Om askonsdagen strödde de aska på hönsen, berättaren trodde att det var för att de skulle värpa bra. Om någon kom in i lagården å skräppte av korna, "å så granna kor du har", så skyndade sig ägaren å sade "å kjöss koa i rava du" då var det ej farligt att den besökande "tog nyttan av korna. / Om de fällde träd i skogen om skärtorsdagen och kreaturen trampade på dessa, så blev de halta eller bröt benen när de släppte ut dem första gången om våren. En gubbe sade om skärtorsdagen "nu jaggu hogger ja ändå fast dä ä skärtorsdan" när de "släppte" om våren bröt två av korna ett ben. Om midsommar plockades allslags blommor de gömdes till jul och lades i lögkaret sedan alla lögat sig togs de upp och varje "kräk" fick litet derav i julfodret, med orden "ät väl å trivs väl o.s.v. Om skärtorsdagskvällen började de att laga i ord- ning spön av "nâppatalsbösker" (nyponbuskar) med dessa spön gick de så tidigt de kunde om långfredagsmorgon omkring i stugorna, och piskade varandra. De som kunde komma medan de låg i sän- gen var bäst, då ryckte de av dem sängkläderna och "basade" på dem över benen så blodet trängde ut. Somliga säger att det var för att påminna om Kristi lidande på långfredagen.