KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Follingbo, Gotland

Koppar-karlen i Spanska sjön

Transkriberad uppteckning

När gamle sjömän, långt före »Columbo» kommo seglandes ur kanalen ut i spanska sjön, stod der en kopparkarl med utsträckta armar, på hvilken stod denna »lässning» med stora »bokstafvar»: »Den, som seglar efter min högra hand, »Finner vatten, men alldrig land!» Erik Hagström, Sjöman, f. 1802. O. Folström, f. 1790, skeppare. »Den, som far' efter min högra hand, »Finner både vatten och land; »Men den, som far' efter min venstra hand, »Finner vatten, men aldrig land!» Elisab. Bolin.

Socken Follingbo
Landskap Gotland
Härad Gotlands län n. hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Koppar-karlen i Spanska sjön

Fler sägner från Gotland

Se alla i Gotland »
Follingbo, Gotland

Skatten på Marums-skogen

Sandström, som var inspektor hos »rike Lythberg» på Ungbåtels (Rosendal) i Follingbo, var en öfvergifven »skattgubbe», tog 8 man med sig för att en Lördags-natt gräfva skatt på Mar-rum å Marrums-skogen eller »stads-haiden» öster om Skrubbs tomt. Der var en stor »stain-kalm», i hvilken någon jätte väl låg begrafven. — Men innan man då vågade sig att gräfva, gaf sig Sandström ut omkring i skogen för att först »binda vården». Sedan han gjort sina »hyss» och återkommit till de andra, skulle de först börja gräfva, och han hade förut strängt tillsagt dem att ej röra något hvad de än fingo se; men smeden Lindgren hade ej kunnat hålla sig så länge: de hade redan börjat gräfva; (man hittade då först en dödskalle, den Lindgren tog mellan händerna och sade: »Hvad skall vi göra med dig», och slog den i en sten, och när han sedan derunder fick se en silfversked ligga der så blank och vacker nere mellan stenarne, kunde han ej styra sig för att ej räcka handen ner efter den. Men nu föllo stenarne till om Lindgrens hand; han skrek till och dermed sjönk skatten bort. När då Sandström sjelf återkom, såg han kamratens blodiga hand, fann att allt denna gången var förderfvat och bannade hårdt deras dumma otålighet. — Ja, nu var intet vidare att göra för den gången; utan Sandström gick nu åter ut om kring i skogen för att »lösa vården» igen, så att denne så länge fick sin skatt åter. O. Folström.

Uppteckning Läs sägen →
Follingbo, Gotland

De Polske Svinen

Under Konung Carl den XII:tes krig i Pohlen, kommo Svenskarne engång öfver en Rysk trupp som kamperade der i ett läger. Ryssarne lågo i god ro kring en ofantlig läger-brasa, då Svenskarne sköto på dem med artilleri så eldsbränder och allt rök omkring dem. Nå, en del flydde; men platsen togs jemte en mängd fångar, hvilka voro mäst uppbrända, blinda och jämmerligt skadade. Ty Ryssarne hade just då tagit och dödat en ofantlig mängd stora feta polska svin, dem de i följe med hår och inelfvor inbakat med ler-mörja, kastat i en hop, derpå häft mull och torf till en stor hög och sist gjort en härlig brasa der ofvanpå för att sålunda steka kreaturen till måltids för kanske hela regementen. Men, när nu Svenskarna så oförmodat med kanonerna sköto in i brasan och svin-hopen, stänkte det sjudande svinflottet i ögonen på de stackars Ryssarne, så att en stor mängd af dem blef uppbränd och alldeles förderfvad och sålunda krigsfångar; men Svenskarne fingo sig dråplig proviant för en lång tid. — En Gotlänning från När vid namn Närstrand (farfar till den O. Närstrand, O. Folströms svåger, som var ute mot Ryssen 1808), som då tjente Konung Carl den XII:te, var med om detta stora svinkalas, det han omtalat för »sina folk». Olof Folström, Skeppare, f. 1790.

Uppteckning Läs sägen →
Follingbo, Gotland

Åtvarsel och Syner ombord

Stundom händer, att, då man står på däck och ser uppåt väderleken, då sjöfolket ligger och refvar på råarne, man tydligt ser en matros mera ligga på råen än man säkert vet kan finnas där: äro t. ex. 6 matroser uppe och refva, ser man grangifligt 7 ligga der. — Det modar att hårdt väder snart skall inträffa eller att fartyget snart skall mista någon man eller lida någon förlust eller motgång. En qväll i mörkningen, då det började blåsa upp, varskodde en matros skepparen, att en liten gråklädd Gubbe med röd mössa gick i vandringen upp och ner. — Ingen vågade närma sig den hemske varelsen; men snart försvann han öfver relingen, och nu såg man honom med små knappa år-tag i en liten båt försvinna från sidan i den mörka natten; andra dagen, i den växande stormen, led fartyget skeppsbrått. Det är också vanligt, att, då någon fara eller skeppsbrott hotar fartyget, bruka råttorna, qvällen förut, ge sig i land från fartyget, då det ännu ligger vid bryggan; ja, till och med, då det ligger på svaj ett stycke från land, ser man råttorna simma dit: detta har ej sällan den verkan af förskräckelse på sjöfolket, att de rent af öfvergifva fartyget och rymma sin väg för detta högst fruktade onda förebud. — Stundom upptäcker man en man ombord som ingen känner; hvilket, om det försvinner, betyder att någon skall dö ombord. — Ibland ser man ock en stor svart hund lunka om bord för om spelet; hvilket ock skall moda att någon dör om bord. Bernhard Sundahl, Skeppare, f. 1810. En liten grå karl gick och suckade 2 hvarf inom bords, stod en stund och såg på fartyget (tog sitt bylte med sig) och försvann. — Matrosen, Bogren från Bondans på Fårö, qvitterade prompt. Fartyget som lastade under Hunstäde, skulle gå till Pillau; det blef borta med man och alle. O. Folström.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR