Fredrik II var kung av Danmark och Norge från 1559 till sin död 1588. Han föddes som son till Kristian III av huset Oldenburg och Dorothea av Sachsen-Lauenburg. Under sin regeringstid stärkte han det danska inflytandet i Norden och låg i bitter konflikt med Sverige under nordiska sjuårskriget. Kriget slutade med Stettinfreden 1570, där ingen av parterna vann några större landvinningar men Danmarks ställning som sjömakt befästes.

Kungen var djupt engagerad i befästandet av sina riken. Han lät uppföra det mäktiga Kronborg i Helsingör för att effektivt kontrollera och beskatta sjöfarten genom Öresund. Hans hov präglades av renässansens prakt, och han gynnade vetenskapen genom att ge stöd åt astronomen Tycho Brahe, som fick disponera ön Hven för sina observationer.

Fredrik II gifte sig med sin släkting Sofia av Mecklenburg-Güstrow, med vilken han fick flera barn, däribland efterträdaren Kristian IV. Äktenskapet ingicks i Köpenhamn och bidrog till att säkra dynastins ställning i norra Europa. Kungens intressen omfattade förutom politik även jakt och storskaligt byggnation.

Mot slutet av sin regeringstid upprätthöll Fredrik II en försiktig utrikespolitik och undvek nya större konflikter med grannländerna. Han avled på Antvorskovs kloster 1588 och efterlämnade ett mer centraliserat och ekonomiskt stärkt rike. Hans stoft vilar i Roskilde domkyrka, som utgör den traditionella gravplatsen för den danska kungaätten.

Källmaterialet kring hans regeringstid finns till stor del bevarat i Rigsarkivet i Köpenhamn. Handlingarna belyser tidens danska statsförvaltning och relationer till andra europeiska makter under den tidiga moderna perioden.