Jakob Ulfeldt föddes år 1535 som son till Flemming Ulfeldt och Anne Knudsdatter Gyldenstierne. Han kom att spela en betydande roll som dansk adelsman, diplomat och riksråd under kung Fredrik II av Danmark. Hans politiska bana präglades av de spända nordiska relationerna under den tidiga modern tidens stormaktsrivaliteter.

Under sin karriär utförde han flera viktiga diplomatiska uppdrag för den danska kronan. Han sändes bland annat på besök till Moskva år 1578 för att förhandla med tsar Ivan den förskräcklige av Ryssland. Syftet med den svåra beskickningen var att åstadkomma fred i det pågående livländska kriget, ett uppdrag som prövade hans diplomatiska skicklighet till det yttersta.

Erfarenheterna från denna strapatsrika resa dokumenterade han noggrant. Verket som växte fram gav samtiden en sällsynt och fascinerande inblick i det slutna ryska samhället. Skildringen har senare kommit att betraktas som en ovärderlig historisk källa för forskningen om det sena 1500-talets Östeuropa.

Jakob Ulfeldt tillhörde den mäktiga adliga Ulfeldt, en ätt som under lång tid innehade stor makt och inflytande i det danska riket. Släktens position öppnade dörrar till höga ämbeten men förde också med sig de risker som var förknippade med tidens stormaktsspel och hovintriger.

Vid sidan av sina politiska och diplomatiska plikter var han även en bildad man som speglade renässansens ideal om bildning och beläsenhet. Hans intressen sträckte sig bortom det rent administrativa, vilket tydligt avspeglas i hans litterära kvarlåtenskap och intresse för omvärlden.

Han avled år 1588, samma år som hans konung Fredrik II av Danmark gick ur tiden, vilket markerade slutet på en hel epok för den danska kronan. Hans eftermäle lever vidare genom de skriftliga vittnesbörd han lämnade efter sig från en dramatisk tid i Europas historia.