Christian IV föddes år 1577 som son till Fredrik II och Sofia av Mecklenburg tillhörande huset Oldenburg. Han besteg den dansk-norska tronen år 1588 och regerade under ett drygt halvsekler, vilket gör honom till en av de längst regerande monarkerna i Skandinaviens historia. Hans tid vid makten präglades av omfattande byggnadsverk, stadsanläggningar och merkantilistiska satsningar som förändrade rikets geografi och arkitektur. Under hans ledning uppfördes praktfulla byggnader som Rosenborgs slott och Rundetårn i Köpenhamn.

Utrikespolitiskt var hans regeringstid mindre lyckosam, särskilt i relationen till grannriket Sverige under Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna. Konkurrensen om herraväldet över Östersjön ledde till förödande konflikter, däribland Kalmarkriget och Danmark-Norges katastrofala indragning i trettioåriga kriget. Trots militära motgångar och betydande landförluster visnade han prov på stor handlingskraft vid kriser, vilket bland annat skildrades i hans insatser under sjöslaget vid Kolberger Heide.

Han genomförde även administrativa reformer, stärkte handelskompanier och grundlade nya städer, däribland Kristiania i Norge efter den stora branden samt Kristianstad i Skåne. Hans stadsplaner följde ofta renässansens ideal med rätvinkliga gatusystem och starka befästningar för att säkra gränserna och stimulera handel. Dessa ansträngningar lämnade ett bestående avtryck i regionens urbana utveckling.

Privat präglades hans liv av både personlig sorg och komplexa familjeförhållanden. Efter sitt första äktenskap med Anna Katarina av Brandenburg ingick han ett morganatiskt äktenskap med adelsdamen Kirsten Munk, vilket senare slutade i en hätsk skilsmässa och politisk skandal. Han drabbades också av att flera av hans barn gick bort i tidig ålder eller föll i unga år under krigets prövningar.

Christian IV avled år 1648 i Köpenhamn och begravdes i Roskilde domkyrka. Hans död markerade slutet på en epok av storartade ambitioner för det dansk-norska väldet. Eftervärlden har kommit att minnas honom som en färgstark, rastlös och djupt motsägelsefull monark som balanserade mellan renässansens fursteideal och tidens skoningslösa maktpolitiska realiteter.