Johan I av Holstein var en medeltida furste och greve av Schauenburg och Holstein, tillhörande huset Schauenburg. Han var son till greve Adolf IV av Holstein och spelade en betydande roll för regionens politiska och territoriella utveckling under midten av 1200-talet. Hans styre präglades av de komplexa maktförhållandena i norra Tyskland och det omgivande Östersjöområdet.

Tillsammans med sin bror Gerhard I av Holstein delade han arvet efter fadern, vilket lade grunden för den holsteinska grevskapets framtida uppdelningar och dynastiska grenar. Under sin regeringstid ägnade han sig åt att befästa sin maktposition i Schleswig och Holstein, samt att hantera relationerna med de danska kungarna och de nordiska grannrikena.

Johan I var även en grundare av städer och en gynnare av klosterlivet, vilket var ett viktigt medel för att säkra inflytande och ordning i de erövrade eller nykoloniserade områdena. Hans insatser bidrog till den begynnande urbaniseringen och den tyska expansionen österut och norrut under medeltiden.

Genom sitt giftermål med Elisabeth av Sachsen knöt han viktiga dynastiska band med andra inflytelserika furstehus i det Tysk-romerska riket. Dessa allianser var avgörande för att upprätthålla stabilitet i en tid av feodal splittring och ständiga väpnade konflikter.

Efter sin död år 1263 efterlämnade han ett grevskap i politisk omvandling, vars ättlingar skulle komma att spela en central roll i norra Europas historia, inte minst genom kopplingar till de skandinaviska kungahusen. Hans liv speglar högmedeltidens feodala dynamik och den regionala furstemaktens växande betydelse.