Fredrik IV var kung av Danmark och Norge från 1699 till 1730 tillhörande Huset Oldenburg. Han föddes i Köpenhamn som son till Christian V av Danmark och Norge samt Charlotte Amelie av Hessen-Kassel. Hans tid på tronen präglades i grunden av det långvariga ochödelsebringande Stora nordiska kriget mot Karl XII av Sverige, där Danmark försökte återvinna de landområden som förlorats under tidigare krig. Freden i Frederiksborg år 1720 gav dock inte de stora landvinningar som kungen hade hoppats på.

Vid sidan av krigets plågor genomförde Fredrik IV viktiga inrikespolitiska reformer. År 1702 upphävde han stavnsbåndet för de danska bönderna på de kungliga godsen, även om denna frihet senare drogs in av hans efterträdare. Han intresserade sig också djupt för utbildningsväsendet och lät upprätta över tvåhundra skolor för allmogens barn på kungliga domäner runt om i riket, vilket lade en grund för läskunnigheten.

Kulturlivet under hans regeringstid präglades av barockens intåg, och han lät uppföra storslagna byggnader som Fredriksborgs slott samt Frederiksbergs slott som sommarresidens. Hans regim drabbades dock av svåra prövningar, däribland pestutbrottet 1711 och den förödande branden i Köpenhamn 1728 som lade stora delar av staden i aska och förstörde ovärderliga historiska arkiv.

Fredrik IV var känd för sitt dubbeläktenskap; förutom äktenskapet med Louise av Mecklenburg-Güstrow ingick han morganatiska äktenskap med först Elisabeth Helene von Vieregg och senare Anna Sophie Reventlow, den sista som han till och med krönte till drottning. Detta väckte stor skandal vid hovet och bland adeln. Efter sin död 1730 begravdes han i Roskilde domkyrka, där den danska kungafamiljen har sin traditionella vila.