Kristofer av Bayern föddes år 1416 som son till greve Johan av Palatinat-Neumarkt och Katarina av Pommern. Han tillhörde Wettin genom ingiften men stammar primärt från Pfalz-Neumarkt.

Efter att Erik av Pommern avsatts valdes Kristofer till kung av Danmark år 1440, till kung av Sverige år 1441 och till kung av Norge år 1442. Därmed blev han härskare över hela Kalmarunionen.

Hans regeringstid i Sverige inleddes med oroligheter och uppror i Dalsland och Uppland, vilka slogs ner av den nye monarken. För att säkra sin makt inledde han ett nära samarbete med den svenska adeln och riksrådet.

Under hans styre vidtogs viktiga administrativa reformer för att ena ländernas lagar. Hans mest bestående verk för svensk del var införandet av Kristofers landslag, som stadfästes som rikslag år 1442.

Kristofer av auktoriserades av städerna och stärkte handeln, bland annat genom att bekräfta Hansans privilegier i Norden. Myntväsendet reformerades också under hans tid för att skapa stabilare betalningsmedel inom riket.

Han avled plötsligt i Helsingborg den 6 januari 1448 utan att efterlämna några arvingar. Hans död ledde till ett maktvakuum och att Kalmarunionen stod utan gemensam kung innan Karl Knutsson (Bonde) valdes till svensk kung.