Nikolaus Magnusson, känd som herre till Ekholmen, var en svensk storman och riddare verksam under medeltiden. Han tillhörde den mäktiga Folkungaätten som son till Magnus Birgersson och därmed barnbarn till Birger jarl.

Under sin livstid deltog Nikolaus i de politiska maktkamper som präglade det svenska riket vid sekelskiftet 1300. Hans ställning som kunglig ättling gjorde honom till en central aktör i tidens invecklade dynastiska strider.

Relationerna till kungarna Birger Magnusson och sönerna till hertigarna Erik och Valdemar satte sin prägel på hans bana. Som storman bar han ett stort ansvar för sina godsinnehav och sin släkts ställning i riket.

År 1318 nämns han bland de svenska stormän som slöt fred med norrmännen vid Kungsbacka, vilket vittnar om hans inflytande i utrikespolitiska angelägenheter.

Nikolaus Magnusson avled år 1323 och efterlämnade ett eftermäle knutet till den högfrälsetradition som formade Sverige under folkungatiden.

Hans liv speglar den feodalmiljö där släktband, jordinnehav och militär makt avgjorde rikets öde.