Kungsbacka omnämns i historiska källor redan under 1300-talet, då området tillhörde Danmark. Staden fungerade tidigt som en viktig handelsplats och utlastningshamn för det omgivande landets jordbruks- och skogsprodukter. Under den danska tiden låg staden strategiskt vid gränsen mot Sverige, vilket gjorde den till skådespelare i flera nordiska maktkamper och gräsrotsfejder mellan länderna.

Stadsplanen präglas till stora delar av sin äldre struktur, även om förödande bränder genom århundradena har drabbat bebyggelsen. Den mest omfattande stadsbranden inträffade år 1846, då stora delar av träbebyggelsen lades i the aska. Efter branden upprättades ett rätlinjigt gatunät som än idag ramar in det historiska torget och de omgivande kvarteren, där äldre byggnadstraditioner möter senare tiders stadsutveckling.

Kring det centrala torget och utmed de äldre gatorna finner man spår av stadens långa historia som köpstad. Under medeltiden och fram till freden i Roskilde år 1658 lydde staden under den danska kronan, varefter den svenskariserades i takt med att Halland blev en fast del av det svenska riket. Närheten till havet och Kungsbackafjorden har historiskt präglat invånarnas försörjning genom fiske, handel och sjöfart.

Idag är Kungsbacka en levande stad där den historiska stadskärnan samsas med modern handel och service. Besökare kan ströva längs de äldre gatorna, uppleva närheten till det mäktiga Tjolöholms slott strax utanför staden och känna historiens vingslag i det omgivande halländska kulturlandskapet som en gång utgjorde en omtvistad gränsbygd.