Innanför skogsbrynet bodde en hel befolkning av väsen som aldrig riktigt lämnade landet. De var grannar, arbetskamrater och faror – och berättelserna om dem är en bruksanvisning om hur man uppför sig väl i naturens närhet.

Skogsrået (eller bergsrået): Skogens vackraste väsen, sedd framifrån som en skön kvinna – men bakifrån ihålig som en trädstam med mosshukor och svans. Hon speglar allt god i jaget till den som kommer till henne, och tar med sig den som ger efter för löften om rikedom och lycka in i berget. För jägaren gällde stränga regler: ge hellre av bytet innan du gått in i skogen, annars blir du förhäxad. Skogsrået skyddar djuren – därför bad man god jakt av henne, aldrig krävde den.

Huldran: Beroende på bygd, besläktad varelse som håller till i skog och vatten, känd för sin skönhet och sin långa fårsvans som hon döljer. Som saga och rykte har hon fått män att flytta in i skogen – men med ett villkor: hackade hon en gång in i strupen på den som svek, och hennes regler om avtal och ömsesidighet är obönhörliga. Berättelsen om huldran är i grunden en berättelse om att naturens dragningskraft aldrig är gratis.

Vättarna (underjordiska, vittror): De osynliga grannarna under golvbrädorna och torvtaken. Vättefolk levde sina liv parallellt med böndernas: de lånade saker, stal nyfött, krävde att få vara ifred och kunde bistå med god skörd om de behandlades rätt. Man fick aldrig hälla hett vatten ut på gården utan att säga "akta dig", för vättefolket råkade ut för det. Vättarnas osynlighet är människans förmåga att leva med att något alltid finns i närheten – ett hem som aldrig är helt ensamt.

Gasten (gengångaren), mylingen: Den som begick självmord eller lämnat ouppfyllda löften kunde återvända som gast; mylingen var det omyndiga barnet vars själ inte fått gravfrid. Straffet för att inte sköta begravningar och löften var därför något mer än ångest – det var en etisk skyldighet mot de döda som band samman liv och död i ett enda ansvar.

Sammanfattat ger väsena i kapitel IV en etik för landskapet: ge och ta med måtta, håll dina löften, akta de svaga och de döda – så lever du i frid med alla som delar din värld, synliga som osynliga.