Wagnersläktens ursprung kan spåras till Centraleuropa, varifrån de första medlemmarna invandrade till Sverige under Gustav II Adolfs regeringstid för att bidra med specialistkunskaper inom bergshantering och vapensmide. Släkten etablerade sig snabbt i de mellansvenska bruksbygderna, där deras tekniska kunnande blev av stor betydelse för kronans rustningar och den framväxande industriella ekonomin.

Under 1700-talet nådde ätten sin höjdpunkt då several medlemmar adlades eller uppoisade höga ämbeten inom Kommerskollegium och vid de kungliga bruken. Deras sätesgård, belägen i det bördiga landskapet Södermanland, fungerade som en kulturell knutpunkt där tidens vetenskapsmän och brukspatroner möttes. Släktmedlemmarna kom i kontakt med prominenta personer som Carl von Linné och lät uppföra ståtliga byggnader präglade av tidens strama barockstil.

Det heraldiska vapnet för Wagnersläkten bar en stolt sköld med en upprättstående hammare omgiven av tre stjärnor, vilket symboliserade både deras ursprung inom metallurgin och deras strävan mot högre heiketer. Ättens linjer dog ut på svärdssidan under mitten av 1800-talet, men deras insatser inom svensk näringslivshistoria lever kvar i bevarade arkivalier och bruksmiljöer.