Munsöätten, även känd som Ynglingaätten i dess senare gren eller Lodbroksätten, är en av de mest omdiskuterade dynastierna i nordisk historia. Enligt den isländska sagatraditionen härstammade ätten från den sagomiske Ragnar Lodbrok och dennes söner. Dess historiska existens och släktförhållanden är svårbedömda eftersom de tidiga medlemmarna till stor del är kända genom isländska sagor och saxisk krönikohistoria, såsom hos Adam av Bremen.

Ättens maktcentrum var starkt förankrat i Mälardalen med centrala platser som Gamla Uppsala och ön Munsö. Under 800- och 900-talen spelade medlemmar ur ätten en avgörande roll i vikingatidens handel, plundringståg och maktkamper kring Östersjön. Flera av de tidiga svenska kungarna, vars existens bekräftas av både runstenar och samtida utländska källor, tillhörde denna dynasti.

Ett historiskt vägskede inträffade när kristendomen började vinna terräng i Norden. Kung Olof Skötkonung, som räknas till Munsöätten, lät döpa sig och prägla de första kristna mynten i Sigtuna omkring år 1000. Detta markerade början på slutet för den gamla hedniska ordningen och inledde en turbulent period av religionsskiften och tronstrider.

Ättens tidsålder närmade sig sitt slut i mitten av 1000-talet. Med Anund Jakob och därefter Emund den gamle, som avled omkring år 1060, slöts den kända svit av regenter som brukar räknas till denna ätt. Efter Emund den gamles död följde en tid av tronstrider och maktkamp mellan olika stormannafamiljer innan nya ätter tog över det svenska riket.