Den Estridska ätten är en av de mest kända tidiga medeltida ättema i Uppland, starkt förknippad med kristendomens införande och landskapets tidiga organisation under 1000- och 1100-talen. Ätten har fått sitt namn efter den framträdande stormannakvinnan Estrid, vars liv och minne har bevarats genom flera runstenar i södra Roslagen.

Sätesgården för ätten var belägen i Täby, där Estrid tillsammans med sina söner lät resa runstenar och bygga tidiga kyrkobyggnader. Dessa minnesmärken vittnar om en familj med betydande ekonomiska resurser, som kontrollerade stora jordegendomar och hade nära band till den framväxande kyrkliga och kungliga makten i Sverige.

Bland ättens mest kända medlemmar återfinns förutom Estrid även hennes son Gaute, som spelade en central roll i lokalsamhället. Ättens medlemmar var drivande i att kristna landskapet, vilket bland annat tog sig uttryck i resandet av broar och anläggandet av vägar till själssjäl och eftermäle, något som runinskrifterna förtäljer om.

Under 1200-talet uppgick ätten i andra frälseätter i takt med att det svenska frälset formaliserades och rigida ättestrukturer växte fram under Folkungatiden. Spåren efter den Estridska ätten lever dock kvar i det uppländska kulturlandskapet genom de runstenar och platser som än idag bär vittnesbörd om deras makt och fromhet.