Polens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden och är nära sammanflätad med det europeiska storpolitiska spelet. Under tidig medeltid enades de slaviska stammar som bebodde floddalarna kring Wisła och Oder under Piastdynastin, vilket lade grunden till den polska staten. Landet upplevde en kulturell och ekonomisk guldålder under Jagellonska ätten från 1300-talet och framåt, då det polsk-litauiska samvädet växte till att bli en av Europas mäktigaste och största stater med en unik parlamentarisk tradition inom adelssamhället.

Under 1600-talet drabbades Polen hårt av omfattande krig och konflikter, däribland den svenska invasionen som i historien går under namnet den polska syndafloden. Trots svåra prövningar, inklusive decennier av utplåning från Europakartan genom de historiska delningarna under 1700-talet och det skoningslösa förtrycket under andra världskriget, har landet gång på gång rest sig ur askan. Ett slående exempel på denna okuvliga kulturarvsvilja är den minutiösa återuppbyggnaden av Warszawas gamla stad och den kungliga borgen, vilka båda i dag är upptagna på Unescos världsarvslista.

Idag möts besökaren av en levande historisk väv där gotiska tegelkyrkor, renässanspalats och medeltida marknadstorg samsas med moderna inslag. Städer som Krakow undgick större förstörelse under världskrigen och stoltserar med en av Europas bäst bevarade medeltida stadskärnor, inklusive det väldiga Tygghuset Sukiennice. Även hamnstaden Gdansk, historiskt känd som Danzig, bär på spår av Hansans glansdagar och det tidiga 1980-talets fackföreningsrörelse Solidaritet som förändrade Europas karta.

För den historieintresserade erbjuder Polen en outtömlig skattkammare av kulturarvsplatser, från riddarborgen i Malbork, som en gång var Tyska ordens högkvarter, till de dramatiska ruinerna och museerna i landets skiftande landskap. Det är ett land vars kulturarv ständigt påminner om både historiens skoningslöshet och kulturens och identitetens överlevnadskraft.