Växjö domkyrka har sitt ursprung i en äldre träkyrka som enligt traditionen anlades på Växjö plats där den helige Sigfrid ska ha verkat under tidig medeltid. Den nuvarande sten- och tegelbyggnaden uppfördes i etapper med början under 1100-talet och utvecklades till ett viktigt stiftsbetydande säte. Kyrkan har genom historien härjats av ett flertal svåra bränder och därefter återuppbyggts, vilket har satt tydliga spår i dess arkitektoniska uttryck där medeltida murverk möter senare tiders tillägg.

Under 1800-talet genomgick domkyrkan en omfattande och hårdhänt restaurering ledsen av Helgo Zettervall, vilket gav byggnaden dess nuvarande nyromantiska karaktär med de höga, spetsiga tornhuvarna i mörkt tegel. Senare renoveringar under 1900-talet, bland annat under ledning av Isak Gustaf Clason och senare arkitekter, har sökt att återställa och lyfta fram äldre medeltida kvaliteter samt anpassa interiören för modern liturgi och konstnärlig utsmyckning.

Inne i koret och kyrkorummet möts besökaren av glaskonst av högsta klass, skapad av framstående formgivare som Erik Höglund och Bertil Vallien, vilket speglar regionens starka tradition av glasbruk inom det så kallade Glasriket. Här finns även historiska inventarier som medeltida skulpturer och biskopsgravar som påminner om stiftets långa och dramatiska historia i landskapet Småland.