Oseberggraven upptäcktes år 1904 då en stor gravhög grävdes ut på gården Oseberg i Vestfold, Norge. I skeppet låg en furugravkammare där två kvinnor hade begravts omkring år 834 e.Kr. Den äldre kvinnan var sannolikt en mäktig drottning, kvinna av hög börd eller en spåkvinna knuten till fornnordisk kult, medan den yngre kan ha varit en trälinna som offrats för att följa henne i döden. Arkeologerna fann en enastående samling föremål som ger en unik inblick i vikingatidens konst och hantverk.

Själva Osebergskeppet är byggt i ek och pryds av magnifik djurornamentik i den så kallade Osebergsstilen. Bland gravgåvorna fanns flera rikt dekorerade träföremål, såsom en praktfull vagn, fyra sirligt utskaftade sängar, snidade djurhuvudstolpar samt fragment av fantastiska bildvävar och textilier. Man fann även köksutrustning, jordbruksredskap och resterna av offerdjur som hästar och oxar. Föremålen vittnar om en avancerad hantverkstradition och ett omfattande resursflöde inom den tidiga vikingatida aristokratin.

Fornfynden från Oseberg har genomgått omfattande konserveringsarbeten och förvaras idag på Kulturhistorisk museum i Oslo, där de utgör en central del av de marinarkeologiska utställningarna. Skeppet och dess skatter har haft en enorm betydelse för förståelsen av vikingatidens sjöfart, sociala strukturer och estetiska ideal. Idag kan besökare i Norge ta del av både museiutställningar och moderna kopior av skeppet som återskapar den mäktiga båtbyggarkonsten.