Lysekils historia är djupt förbunden med havet och dess rika naturtillgångar. Under de stora sillperioderna, särskilt på 1700-talet, sjuder skärgården av liv då miljoner tunnor saltad sill skeppas ut i Europa, vilket lämnar spår i form av gamla trankokerier och salterier.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet förvandlas landskapet genom den intensiva stenindustrin. Den rödaktiga bohusgraniten bryts i stora brott och exporteras världen över till gatsten, kajer och monument. Stenbrytningen formar inte bara ekonomin utan skapar också dramatiska landmärken som Stångehuvud, som idag är ett skyddat naturreservat.

Staden utvecklas samtidigt till en omtyckt badort under sekelskiftet 1900, där societeten samlas för att njuta av det salta badlivet och kurortstraditionerna. Sekelskiftets trävillor och den karaktäristiska bebyggelsen präglar fortfarande stadskärnan och vittnar om denna guldålder.

Idag möts besökaren av en levande kuststad som balanserar sin maritima industrihistoria med modern forskning vid Havets Hus och ett rikt friluftsliv bland klipporna.