Fornborg, 440x200 m (ÖNÖ-VSV), begränsad av branta stup i V-N-NÖ och tämligen branta sluttningar i Ö-SÖ-S. Mot dessa väderstreck är upplagda stenvallar, vilka har en sammanlagd längd av ca 190 m. Vallen är högst och brantast i Ö-SÖ, ca 105 m l, 3-3,5 m br och 0,5-1 m h mot ytterkanten på insidan i markplanet. Stenarna är 0,4-0,7 m st och mot ytterkanten större flata hällar eller block, 0,8-1,6 m st. Dessa är ofta kantställda, ibland kallmurad kant, bäst synlig i Ö, intill 1 m br och i 4-5 skift. Mot NÖ och den brantare sluttningen avtar vallen i bredd och höjd. I SÖ, där en ca 35 m br gip (NV-SÖ) går upp i fornborgen, är en sommarstuga i murens ursprungliga sträckning. Här har troligen ingången varit. I S är vallarna obetydligare, ca 85 m l, 1-2,5 m br och 0,2-0,6 m h. Den har här ingen sammanhängande sträckning utan avbryts av uppstickande bergsknallar och brantare partier. I vissa skrevor framträder den mycket otydligt och flera naturliga block har troligen utnyttjats. Vallen är här ibland övertorvad och övervuxen med ljung. Vallen i sin helhet är på flera ställen delvis utrasad. Fornborgens inre är tämligen kuperat och har flera vattenförande områden.
För skiss av Fornborgen se det inskannade bokuppslaget under Referens.

Orientering: Ca 100 m Ö om Tjuvkils fiskehamn.
Terräng: Brant berg. Kalmark med låga buskar.