Þingvellir är en av de mest betydelsefulla historiska och geologiska platserna i den nordiska kulturkretsen. Det var här som Alltinget (Alþingi) grundades omkring år 930 som en gemensam lagstiftande och dömande församling för det fria Island. Platsen valdes på grund av sitt relativt centrala läge för tidens stormän och dess unika akustiska förhållanden vid Lagberget (Lögberg), där lagmanen proklamerade lagarna utantill inför den samlade församlingen. Området präglas av den mäktiga tektoniska sänkan mellan de nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattorna, vilket skapar en storslagen och sakral inramning.

Under frihetstiden fram till år 1262, då Island ingick avtal med den norske kungen Håkon Håkonsson, fungerade Þingvellir som skådeplats för historiska uppgörelser, tvister och blodiga fejder som skildras i de isländska sagorna, såsom Njáls saga. Det var även här som kristendomen formellt antogs som officiell religion år 1000 efter ett beslut av alltingets lagman Þorgeir Ljósvetningagoði. Platsen användes också för verkställande av domar; dömda brottslingar dränktes i Drekkingarhylur (dränkningshöljan) eller avrättades på andra sätt i enlighet med tidens hårda rättspraxis.

Idag möts besökaren av ett fridlyst nationalparksområde som upptas på Unescos världsarvslista. Vandringen genom Almannagjá leder ner mot sjön Þingvallavatn och ruinerna av de gamla torvbostäder som tingmännen använde under tingveckorna om somrarna. Platsen bär vittnesbörd om ett av världens äldsta ännu existerande parlamentariska system och utgör en hörnsten i det isländska nationella medvetandet.