Alþingi grundades omkring år 930 e.Kr. vid den dramatiska sprickdalen Þingvellir av de tidiga norska nybyggarna på Island. Platsen valdes på grund av sin tillgänglighet och sin unika akustik vid Lagberget (Lögberg), där lagmannen reciterade landets lagar utantill för den församlade folksamlingen. Här avgjordes stora tvister, och det var även här som islänningarna under ledning av Þorgeir Ljósvetningagoði tog det historiska beslutet att kristna Island år 1000.

Själva tinget fungerade både som lagstiftande församling och domstol, även om det saknade en egentlig verkställande makt. Under somrarna samlades tusentals människor vid Alþingi för handel, ting och socialt utbyte, vilket gjorde platsen till den centrala mötesplatsen för det medeltida isländska samhället. De rättsliga avrättningarna som verkställdes här, bland annat genom dränkning i den djupa poolen Drekkingarhylur, vittnar om tingets allvarliga makt över liv och död under senare århundraden.

År 1798 flyttades tinget till Reykjavík av de danska myndigheterna, och verksamheten upphörde tillfälligt i sin ursprungliga form innan det moderna parlamentet inrättades på 1800-talet. År 1944 utropades den nya Republiken Island just på Þingvellir, vilket knöt an till platsens djupa historiska och nationella symbolvärde. Området blev nationalpark år 1930 och upptogs på Unescos världsarvslista år 2004.

Idag kan besökare vandra genom Almannagjá, den mäktiga kanjon som markerar gränsen mellan den nordamerikanska och den eurasiska kontinentalplattan. Spåren efter tingsbodar (búðir) syns fortfarande i landskapet som låga grästorvsvallar, och platsen andas alltjämt den episka atmosfär som skildras i de isländska sagorna.