Lunds universitet (LU) inrättades den 19 december 1666 under namnet Academia Carolina, kort efter att Skåne blivit svenskt genom freden i Roskilde 1658. Syftet med det nya universitetet var att försvenska provinsen och utbilda dugliga ämbetsmän och präster. Lärosätet byggde vidare på äldre medeltida traditioner, inte minst det så kallade Studium Generale som grundades redan på 1400-talet då staden var Nordens kyrkliga centrum.

Under de första decennierna präglades verksamheten av knappa ekonomiska resurser och krig. Under det skånska kriget (1675–1679) låg universitetet till och med nere i flera år. Först under 1700-talets upplysningstid fick lärosätet ett fastare fotfäste med framstående vetenskapsmän som naturforskaren Carl von Linnés lärare Kilian Stobæus och historikern Sven Lagerbring.

Under 1800-talet expanderade universitetet kraftigt, både vad gäller institutioner och studentliv. De färgstarka studentnationerna växte fram som centrala samlingspunkter för det sociala och kulturella livet. Den pampiga huvudbyggnaden, ritad av Helgo Zettervall och invigd 1882 i klassicerande stil, blev en ny symbol för den akademiska maktfaktorn i den skånska myllan.

Idag är Lunds universitet ett av Nordens största och mest framstående lärosäten för forskning och högre utbildning. Den historiska miljön präglar fortfarande stadsbilden, där universitetshuset, Kungshuset i Lundagård och de gamla institutionerna samspelar med den medeltida domkyrkan i en unik kulturmiljö.