Öland bär på en mångtusenårig historia som präglats av sitt flacka kalkstenslandskap och sitt strategiska läge mitt i Östersjön. Redan under yngre stenålder etablerades fasta boplatser, och under järnåldern befolkades ön tätt, vilket syns i dagens talrika fornborgar som Eketorps borg och Ismantorps borg. Öland har varit en viktig knutpunkt för handel och sjöfart under både vikingatid och medeltid, ofta underställt den svenska kronans direkta intressen.

Under den historiska epoken har jordbruket varit öns ryggrad, vilket återspeglas i de unika radbyarna och det vidsträckta Stora Alvaret. Södra Ölands odlingslandskap upptogs år 2000 på Unescos världsarvslista på grund av sitt enastående samspel mellan människa och natur sedan årtusenden. Här finns spår av uråldriga betessystem, stengärdesgårdar och gravfält från järnåldern som vittnar om generationer av odlare och boskapsskötare som tämjt det magra jordskorpan.

Ett av Ölands mest framträdande landmärken är Borgholms slott, vars mäktiga ruiner reser sig över sundet. Slottet har anor från medeltiden men byggdes ut till ett magnifikt renässanspalats av Wasaätten, för att sedan brinna ner år 1806. I dess direkta närhet ligger Sollidens slott, som sedan början av 1900-talet har varit den svenska kungafamiljens sommarresidens och bidragit till öns starka dragningskraft som kungligt sommarnöje.

Idag möts besökaren av en levande kulturmiljö där väderkvarnar kantar horisonten och gamla fiskelägen, såsom Kårehamn och Byxelkrok, vittnar om havets betydelse. Fornlämningar som Karaby backe och de mäktiga skeppssättningarna vid Gårdby påminner ständigt om gångna tiders föreställningsvärldar och samhällsstrukturer, vilket gör landskapet till ett av Sveriges mest välbevarade historiska skattkammare.