Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
"Med öl menade man bättre och kraftigare brygd, som innehöll betydligt mera malt än vanligt dricka"
I en uppteckning från Fellingsbro socken i Västmanland berättar Lovisa Jansson (född 1853) om humleodling och maltdrycker i bygden. Uppteckningen gjordes år 1936 av insamlaren Olof Norman.
Ångkokt sill i smör och ägg från Asker
Ingredienser 6 salta sillar 3 msk smör 2 hårdkokt ägg Beredning Sillen rensas (ryggbenet tages bort) och vattenlägges. Sedan lägges sillhalvorna omväxlande med smöret och de hackade äggen i en form och då potatisgrytan kokat upp ställes formen på potatisen och locket sättes p grytan. Då potatisen är kokt är också sillen färdig att servera. Recept från : Snickare Carl Jansson, Kvarnfallt, Asker, Närke. Upptecknat: Den 4 juli 1912 av Signe Maurd (Uppsala 29403:13)
Groft spisbröd från Fellingsbro
Ingredienser 25 kg rågmjöl 16 liter vatten 1½ kkp salt 10 öre pressjäst Beredning Vattnet uppvärmes tills det blir godt ljumt. Jästen upplöses i litet af vattnet och upparbetas med några matskedar af mjölet. Ställes på varmt ställe att jäsa. 20 kg af rågmjölet blandas nu väl med vattnet och den upparbetade jästen inknådas. Degen öfverströs med mjöl och ställes på varmt ställe att jäsa, tills den på ytan spricker, hvartill åtgår 2-3 timmar. Omkring 4 kg af det öfriga mjölet tillsättes, och degen arbetas, tills den lätt lossnar från handen. Ställes så åter på varmt ställe att jäsa upp, sedan den ånyo blifvit öfverströdd med mjöl. Degen utrullas så småningom på bakbordet och delas i lika stora delar, som ånyo får jäsa, hvarefter de utkaflas till kakor af ½ cm tjocklek och omkring 2 dm i diameter. De afrundas ytterligare och förses med ett hål i midten meddelst därtill afsedda bleckmått, naggas och få ånyo jäsa upp. Gräddas i god ugnsvärme. En del lägges in i en duk och nedläggas i källare att förtäras mjuka. De öfvriga upphängas på brödspett att torka. Recept från: Jungfrun Johanna Karlsson, Rinkaby, Fellingsbro, Västmanland Upptecknat: 5 augusti 1901 av Mathilda Stenquist (Uppsala 29403:21b)
Spökeri
Mor tala om att det var på ett ställe en hustru inte ville ha några barn. Hon var så högfärdig, så det skulle vara för simpelt för henne att föda barn. Hon blev gammal och dog. Efter döden så var det ingen som fick fred för henne om natten i den trakten. Hon kom natt efter natt. Så var det en gubbe, som tog mod till sig och frågade henne, vad hon ville. Då svarade hon: "Det fattas sju små själar för mig". Efter den natten kom hon inte tillbaka.
Troll
På ett ställe hade de en bortbyting. Han var bra gammal. En gång lyckades de narra honom att tala, och då sa han: "Mycket har jag sett, femton hustrur har jag diat, gammal är jag som den äldsta gran på Tivedsskogen". Sen gick de och fällde den största och äldsta granen på skogen. Då dog bortbytingen. Trollen hade bestämt att han skulle leva så länge den granen stod.
Troll
Det var en mor, som hade fått en liten flicka. När barnet nyss var fött, hade ett troll smugit sig in och lagt dit en tös, som var så lika den andra, så att de inte kunde skiljas åt. När de hade blivit lite större, visade man dem en orm och frågade, vad den hette. Då sa trollungen: "Krusimus". Men sen gick hon och kom aldrig mer igen. Se, trollen visste sådant som namn på ormar.
Älvor
Min mor hade sett älvdansen. Det skulle vara små vita väsen. De hade en drottning, som hette älvdrottning. Det var i en dalsänka en sommarkväll. Det var som små vita tover, som kretsade runt på backen. Ingen var rädd för älvorna, för de var inte onda.
Älvor
Det var om midsommarnatten som en kunde få se älver. Det var små fina varelser. De skulle vara som små vita fina dockor. Det påstod mina förfäder att det skulle vara prinsessor, som var förtrollade. Om det var någon, som kunde komma till dem och väcka dem om midsommarnatten, så skulle de bli som prinsessor igen.
Mara
Somliga kvinnfolk hade mara i sig. När ett sådant kvinnfolk dog, så gick hon mara sedan. Maran kunde se ut som en svart katt. Hon kom in genom dörren. Det var en gammal fattig gumma, som brukade ligga över natten någon gång i mitt hem. Hon var så rädd för att denna svarta katten skulle komma över henne om natten och klämma henne på bröstet. Hon lade täljkniven på tröskeln om kvällen, och så ritade hon ett streck med krita från dörren och fram förbi soffan, som hon skulle ligga i. Så nämnde hon Jesu namn, innan hon lade sig.
Underjordisk älv
Det var en gumma, som skulle gå till kyrkan. Då gick hon på isen över sjön Möckeln. Hon höll sin psalmbok i handen. När hon kom till "Karls höl", så gick hon ned sig där. Länge efteråt så hittade de henne i en annan sjö. Gumman hade namnet sitt i psalmboken, så de kunde veta, att det var hon, som gick ned sig i Möckeln. Det var henne som sjöråa skulle ha det året. Det skulle vara en gång under jorden från Möckeln och till den sjön, där man fann henne.