Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
Stål begagnades mot trolldom. Kom ett troll, så skulle man kasta en kniv över det. Blev ett djur för- gjort genom trolldom så skulle kniven kastas över det. Om en människa gav bort en mjölktår så skulle ett eldkol i mjölken först för att inte kon skulle bli skämd. Maja i Skäggebyn brukade göra så.
Älvor.
Älvor har jag också hört talas om. Min gumma tjänte i Munktorp ett tag. Där var en pojke som hade engelska sjukan men de sa att "älverna fördärvat honom". Då var det en gumma som skulle bota honom. Hon hade tio alkvistar högst ett par tum långa, de skulle värmas o sen stickas i vatten, alla som det pep i då så var det älvorna som mådde illa. Dessa skulle läggas särskilt, o sen skulle gum- man "hogga nacken" av dem / på en tröskel där dörren vette åt norr. Hon hade en stor kniv och högg av dem med. Men pojken blev ej bra av detta utan blev efterskic- kad igen. Det var ett träd där två stammar växt ihop, så att en öppning bildats, o där skulle pojken träs igenom tre gånger "ansches" (motsols). Gumman mota in en, o min gumma tog emot, hon fick gå henne till- handa.
Befolkningen
Hällby plättar, Gerdsbo getterna, Islingby grisar, Kårbo glasögona, Ösby öskopparna, Forsby fåren, Ålsvarta kattorna. Man talade också om Färnebo gösar, Kö- pings grisar, Västerås gurkor och Enköpings pepparrot.
Troll
Det var en liten pojke som hade blivit bergta- gen. Han var borta i flera dagar. Till sist fick de se honom. Han stod och höll om en stor tall i skogen. De ropade på honom. Men han släppte inte tallen. De försökte på allt sätt att få honom från tal- len, men det gick inte. Trollet hade makt med pojken. När de hade skjutit till skott över poj- ken, så släppte han tallen. Då talade han om, att han hade varit inne i ett stort grant rum. Det var så många barn där.
Annandag jul.
Jag tjänade i Västmanland i åtta år, när jag var ung. Där gick de med en stjärna så grann mellan jul och nyår. Det var en tio-tolv stycken pojkar, som var utklädda. De var kläd- da i vita skjortor, så fina så. Bara judar var sotad i ansik- tet. De sjöng julsånger inne. De stod mitt på golvet och sjöng: "God morgon här inne både herre och fru, för olyckor alla bevare eder Gud!" Vi önska eder alla en fröjdefull jul, att I mån få se edra döttrar stå brud. Vi önska eder alla ett gott nytt år, att I mån få se edra barnabarn små. Det var så mycket, de sjöng, och jag kom ihåg de länge, men nu är det borta. / Jag minns de sjöng: "Herodes han sade så, var äro de små?" Ah, jag kommer inte ihåg. Nej, det var inget om barnamordet. - "Vi hava ock en Judas, som bär vår pung." Han hade en stor pung och skulle ha pengar i den. När de gick, sjöng de: Nu går vi alla på en gång, och stämmer upp en högtidssång av hjärtans fröjd. Först få vi tacka Eder, som nu trakterat oss så väl, sen beder vi till Herran, att han välsignar er.
Bergtagna.
Det var var en flicka gick vall i en by som hette Visbek i Möklinta socken på 40-talet. På kvällen kom hon ej hem med korna. Så bådade de ut folk som gick skallgång efter henne. På söndagen nar prästan stigit upp på predigstolen kom en piga in i kyrkan och gick upp till prästen i sin vardags- skostym hon hade varit med i skogen och gått skall efter flickan. Det kom för folket i skogen att beja prästen / lysa efter flickan, och bedja Gud för henne. Så talade prästa om att en liten flicka kommit bort i skogen efter gått vilse, han bad till o Gud att hon skulle komma tillrätta. Hon var klädd i hemmavävd blångarn- kjol och tröja med en liten blångarns matsäck på ryggen Min farmors mamma var då i kyrkan i den gård där flickan gått vall var bara en gammal gubbe hemma dom andra var ute och gick skall efter / flickan. Så skulle gubben ut kast ur sitt vatten då stod flickan när stuguknuten förskrämd, gubben ledde in henne hon talade om att en fin fru kom till henne till en kolbotten. bad Flickan fölgde med frun så kom hom hon in i en stuga utan tak då sade frun till flicka du får äta ur din matsack till sön- dagen sedan får du mat af mig det var hyllor i stugan det låg fult med tugger på dem det sade / dender frun var den mat som meniskor ej tackat gud för å som han sade sig hafva mackt öfver. på sön= dagen släpte hon flickan ut att komma hem hon hade ej makt öfver henne när prästen bad gud och lyste efter henne flickan tyckte sig ej se annat än skogsskottarna under sina fötter tils hon for ner vid stuguknuten hemma hon sade att hon blef påbjuden att ta hem någonting då skulle hon blifva sjuk Det blef hon också å dog / farmor säger. om en skata komer upp på förstubron så kommer fremande å om nyckål faller i handen ner man skall låsa upp dören då kommer också främande. man skall aldrig lägga en nyckel på ett bord då låser man en en olycka i huset samma adress som i förgende bref Sven Andersson. W. Bennbäck Näs bruk Möklinta.
I Det jag nu skriver
I Det jag nu skriver har min farmor berätt- at. Det var en gång en kung som hade en prinsessa. Han sade den som ej var svarslös på hennes tal skulle få henne till äkta. Då var en fattig gosse som gick och tänkte gå till prinsessan så kom det en tomte fram och sade tag upp allt vad du hittar så hittade han en skata sen hittade han ett horn sen en hånk sen en kil / sen en skosula. Allt vad han nu upphittade stoppade han i sin räns- el. När han kom fram gick han upp till prinsessan hon hade en stor brasa på samt satt och kardade ull. God dag sade gossen till prinsessan här är varmt så jag kan få steka min skata, fettet rinner bort sade prinsessan, jag har horn att sätta under sade gossen hornet spricker sade prinsessan jag har hånk att sätta på svarade gossen. Hånken är for stor sade prinsessan / jag har kil att sätta i sade gossen. Så lyffte prinsessan upp sin högra fot och sade har dun maken till sula sade prinsessan, här är make till sula sade gossen och kastade fram skosulan. Så fick den fattige gossen prinsessan till maka. 2 Det var en gång en kung för län- gesedan som sade att de gamla ej skulle leva ty brödet ej räckte till. Han hade en un- dersåtesman som han hade en dotter, hon sade att / de skulle odla upp jord så skulle brödet räcka till. Det omtalade fadern för konugen då tyckte konungen att flickan skulle straffas för ett sådant högmodikt tal. Men om hon kan komma till mig. Intet åkande, intet gående intet ridande, intet klätt intet åklätt. Så satte flickan för en bock samt satte sig i med ett ben i Släden och ett ben förde hon på vägen, så lindade hon på sig ett fisknät. Sådan kom hon fram till konengen / Då ville konungen ha henne till gemål för hennes slughet. 3. Det var en gång en tomte som sade till dottern i huset att hon skulle flytta vatttunnan på en annan plats ty vi tomtar har vårt tillhåll under tunnan ock det dryper vatten på oss. Om du ufyller min önskan skall aldrig maten brännas vid för dig och allt skall gå dig väl om hon få se dessa små tomtar / så skulle hon ej få skratta eller nämna att hon såg dem då skulle hennes lycka svinna. Så kom den tid då hon skulle stå brud, som hon då hon satt i sin brudräkt så fick hon se ett litet tomte- par stå brudfolk. Så börgade alla dessa små tomtar att dansa, så slog en liten tomte ikull sig. Då kunde ej flickan låta bli utan skrattade till. Då försvann alla tomtarna / sedan fick hon alldrig se dem mer också flydde flickans lycka bort. Slut. Adress. Sven Andersson Wester Bennbäck Näs bruk. Född i västmanlands län. 5 feburari år 1913 Upptecknare: Skolgossen Sven Andersson (född 5/2 1913) efter Farmodern. Uppteckningsort: Väster Bennbäck, Möklinta socken, Västmanland (Möklinta ligger 5 mil rakt norr om Västerås stad på gränsen till Dalarna)
Trollens gåva.
Trollens gåva. Småtroll tycka ju om att bo i jorden. O. de tycka också om att spela människorna elaka spratt. Men de här trollen som bodde nere i jorden under en stor bondgård ville inte de människorna något illa. Ty bondfolket sade aldrig något ont om trollen, o. om trollen, som ibland hände, kröp upp o talade med de människorna. svarade de all- tid snällt o. hövligt o. sånt sätter trollfolk värde på. Så en dag stod en pyssling framför bondmoran o. bad om hon ville vara så gemen o. följa honom hem på barndop. Moran tackade o. följde med också, ty hon ville inte stöta sig med trollen. Det blev ett hejdundrande kalas därnere bland pysslingarna o. mat o. dryck blev moran bjuden som de andra. Inte tyckte hon att det smakade som mat skall smaka men hon åt ändå förstås. När kalaset var slut o. en pyssling skulle följa moran upp på jorden igen sade småtrollen till henne att hålla upp förklädet så skulle hon få en skänk för att hon inte hållt sig för god att vara med dem, o. så öste de något i förklädet som moran tyckte var bara hyvelspån. Men det sade hon inte förstås utan tackade o följde sedan pysslingen. Då hon kom hem kastade hon gåva upp i spisen o tänkte att det kunde hon bränna upp när det glänste av dte renaste guld i spisen. Småtrollens gåva gjorde bondfolket rika o. nog fick den moran lön för sitt goda o. snälla hjärta.
Folkvisa från Norbergs socken i Vestmanland
När jag var ett litet barn, begrafde de min mor; Intet var jag gammal, när de jordade min far. Hvad skulle jag intet sörja? När jag kunde valla, vea se'n och vända slag, Intet var för tungt för mig, och intet var i lag. Hvad skulle jag intet sörja? Allramest så sörjer jag den vän, jag gaf min tro. Långt är himmelen från jord, långt gick han från sitt ord. Hvad skulle jag intet sörja? Fyra långa år så har jag väntat på min vän. Kommer han tillbaka, blir det bättre igen. Hvad skulle jag intet sörja? Liten fogel kvittrar uppå rosendekvist. Sorgeliga sjunger den som vännen sin har mist. Hvad skulle jag intet sörja? Upptecknad 1876 af O.V.
Herr Redaktionssekreteraren
Herr Redaktionssekreteraren W. Ljungman. Med anledning av pristävlan om svenska folksagor får jag härmed fråga om en saga som tjusade mig som barn kan ifråga- komma att insända, då jag alla- sedan har ur minnet upptecknat den och fått den införd i "Sveriges Vårs" tilläggshäfte: "Maj" år 1917. Sagan heter "Fräklänningen" och berättades - på min begäran - otaliga gånger för mig av farmor = doktorin- nan Eva Mellgren född Brandberg, född 28 April 1810 i Falun, och hon hade hört den som barn. En annan saga, som heter "Vild- / djuret och den sköna", och som min mor berättade för mig, har jag också haft införd, (jag minnas ej för ögonblicket var,) men jag kommer ihog att de hade ändrat om namnet till "Vildmannen", vilket jag fann dumt. Duga de, fastän de förut publicerats? Med utmärkt högaktning Eva Timm f. Mellgren Kumla prästgård, adr. Tärna 12-1-25
Sätra Brunn den 30 Juni 1919.
Sätra Brunn den 30 Juni 1919. Herr Kapten Waldemar Liungman Göteborg Med anl. Eder ärade skrifvelse får härmed meddela, att jag försökt genom efterforskningar hos på platsen bo- ende folk förskaffa Eder några vidare upplysningar, men funnit att inga andra källor stå oss till buds an- nat än de i Tersmedens krönika angifna. Med utmärkt högaktning V. Lindahl
Tomtar. Troll.
Min morfar var på Kärrtorp och lagade skor, han var socken skormakare i Lundby. En kväll stod han utanför knuten och pissade, då kom där en tomtapese och slog till honom så han dånade. Han hade stått och pissat i en springa där tomtarna bodde. En kväll gick han över Himmelsberget; han mötte där en trollkäring som bjöd honom på en tallrik soppa. "Nä tack", sa morfar, "orkar du inte soppan i dag orkar du väl henne i morgon". "Det var mig ett gott råd", sade käringen och försvann i berget, så dörren in i berget dånade. En piga tjänte på blunda en natt gick hon över Himmelsberget, när hon kom mitt på berget stod dörren öppen, hon smög sig in, i detsamma slog dörren igen. Hon var fången i två år, när hon kom tillbaka hade hon ett års trollunge med sig. Trollen hade våldfört sig på henne.
Inspelning med Carl-Gutaf Petersson
KF har i tur och ordning varit jordbruksarbetare, varvsarbetare, slussvaktare och varvsarbetare. Om båtbygge. Pråmar: sträckande av kölen, laskning. Läggning av bord och tätning. Stora pråmar för Kristinehamn. Arbete som slussvaktare. Kunde bli ända till 20 slussningar om dygnet. Pråmarna går mellan Stockholm och Örebro med ved eller plank till Stockholm och kol tillbaka till Örebro. Hur slussningen tillgick. Slussning av långa pråmsläp kunde ta en hel natt. Slussvaktaren kom i beröring med mycket folk och fick både vänner och ovänner. För vintern lades båtar upp vid varvet (Hjälmare docka) och reparerades och slussarna fick översyn. Sjöfarten på kanalen slutade vid vinterns inträde och återupptogs i mitten av april. KF arbetade på varvet då sjöfarten låg nere, enligt kontrakt med kanalbolaget. Dålig arbetsförtjänst: 35kr/månaden = 15 öre/timmen. Hade 2 3 kor och en gris för att klara ekonomin. Kanalbolagets kontor vid Hällby. Om båtbygge under 1950 talet. Färjor och båtar för timmerflottning. Mastkalas. En gubbe utan huvud sågs arbeta vid varvet nattetid. KF:s mor ser tre likföljen en natt. KF har hört talas om gubbar som letade ben på kyrkogården för signeri. Om bränning och billigt brännvin. Ingen snöplogning förr i tiden. Om luffare. Om inköp i Arboga, marknader mm. Dans till dragspel eller munspel. Skydd mot trolldom. Hank och gärdning. Oxar, kor, får och svin på skogsarbete. Ingen barnmorska, gamla gummor hjälpte barnaföderskor. Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning.