Folkvisa från Norbergs socken i Vestmanland
Upptecknare: Otto Westerlund
Transkriberad uppteckning
När jag var ett litet barn, begrafde de min mor; Intet var jag gammal, när de jordade min far. Hvad skulle jag intet sörja? När jag kunde valla, vea se'n och vända slag, Intet var för tungt för mig, och intet var i lag. Hvad skulle jag intet sörja? Allramest så sörjer jag den vän, jag gaf min tro. Långt är himmelen från jord, långt gick han från sitt ord. Hvad skulle jag intet sörja? Fyra långa år så har jag väntat på min vän. Kommer han tillbaka, blir det bättre igen. Hvad skulle jag intet sörja? Liten fogel kvittrar uppå rosendekvist. Sorgeliga sjunger den som vännen sin har mist. Hvad skulle jag intet sörja? Upptecknad 1876 af O.V.
