Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror
Farfar såg vittren många gånger. Hon såg ut som en människa. Men hon kunde visa sig i vad som helst. När hon hade röd klänning, så var hon god. Då kunde man få så mycken fisk som helst. Om en fick se henne i röd klänning när en var på jakt, så fick en tur att få fågel eller annat vilt. När hon var klädd i svart klänning så var hon vid dåligt humör. Det hade regnat och solen sken. Då stod en vittra och tvättade kläder. Det såg farfar tydligt. Hon stod på bladen i vattnet. Det var farligt att tala nå- got olämpligt till henne. Det hade farmor gjort. Hon blev biten av en vitterhund i benet. Hon blev al- drig bra i det benet.
Mara (Vittra?)
Jag tjänte i en gård i Berga. Hustrun var barnsjuk en kväll, och drängen la' sej i kammaren. Jag låg påklädd på sängen i stövan, där hustrun låg. Jag sov. Då kom ett fruntimmer och hävde sej på mej. Drängen väckte mej; han ropade mitt namn. Jag såg fruntimmert. Hon var så grann och stor, så hon hade då inte gått genom dörren här. Hon hade en fläta så lång, så den släpade på marken. Den hade de sett förut där. Bonden hade varit utföre hen- ne flere gånger. Han sa', att såna har sina gångar, och kom- mer ett hus att stå över en sådan gång, får man besvär av dem. Hon var som ett skogarå.